Med cykel och tält över högfjället

Som ett avbrott i en varm och hektisk semestertid längs trafikerade turistvägar är en cykeltur längs Rallarvägen en fantastisk och kontrastrik upplevelse.
Vi gjorde turen från öst till väst, med cykel, i slutet av juli, far och son (snart 11 år). Det skulle vara en tur då tiden inte hade någon betydelse och junior skulle bestämma tempot på allt. Vi hade med oss tält och nödvändig utrustning för övernattning på högfjället. Det betyder med andra ord, underställ, mössa och vantar, regnkläder och bra skor. Cykelbyxor är inte heller så dumt. Cyklarna är vanliga cyklar med breda däck, pakethållare och 21 växlar. Bra fungerande bromsar är en förutsättning. Man måste räkna med sporadisk biltrafik, men vid Storurdi är det en låst bom och efter Finse är vägen okörbar för bilar.

Klicka för större bild

Från Haugastöl

Målet för dagen var att cykla så länge vi orkade, men vi skulle cykla så långt att vi var säkra på att vara framme i Flåm dagen efter, i god tid innan sista tåget gick. Från Haugastöl är det relativt bra grusväg, med liten stigning. Efter några kilometer kom vi ut ur snårskogen och fjället öppnade sig. Rastplatser fanns det gott om, och efter en timme parkerade vi cyklarna. Vi har gott om tid och ingenting hastar. Då och då susade ett tåg förbi. Längs Rallarvägen är det relativt mycket trafik den här dagen så det är viktigt att se upp för trafik bakifrån. Junior är ivrig och har lagt på ett kol. I starten ser vi ganska många stugor. Det är viktigt att ta hänsyn till både trafiken och stugfolket. Det finns restriktioner om tältning och rastning längs vägen, men detta finns det gott om upplysningar om.

Klicka för större bild

Överkomlig stigning

Efter en lång paus är vi igång igen. Då och då cyklar vi förbi nedlagda banvaktarhus. Upp mot Finse steg det lite mer, men inte värre än att de flesta kan klara det utan att kliva av cykeln. Vi har med oss vatten på flaska och fyller på från bäckar vid behov. Det är viktigt att dricka rikligt med vatten. Så kommer vi upp till Finsevattnet. Hardangerjökul ligger till vänster om oss. Vackert och majestätiskt.

På Finse gjorde vi ett längre stopp. Om det inte längre är särskilt många permanentboende här, vimlar det i vilket fall av tillresta; både vandrare, cyklister och järnbane- resenärer. Här finns hotell och tursithytter. Vi valde att göra ett besök på Rallarmuseet, som både berättade om Rallarvägen, järnbanan och livet för övrigt på högfjället. Så var detr dags för nya tag i sadeln. Nu är vi på jakt efter en hygglig tältplats en bit från vägen, men med tillgång till en bäck, också på med varma kläder, upp med tältet och fram med matlagningsutrustning och mat. Det blir inte sent ikväll.

Ont där bak

Efter en seg morgon är det dags att hoppa upp i sadeln igen. Det ömmar lite där bak till en början. Tåget ser vi inte längre då det går i en tunnel. Det steg upp mot högsta punkten på 1.350 m.ö.h. vid Fagernut. Här ligger det gamla museet och kaféet i den nedlagda vaktarbostaden. Vi gjorde ett stopp här och fick på köpet se hur livet i en vaktbostad kunde se ut. Vägen slingrar sig vidare, och vi med den.

Så gick det ned mot Hallingskeid. Från Hallingskeid bar det ännu mer nedför. Landskapet blir vildare, men frodigare. Högt upp på fjällsidan går banan, och med jämna mellanrum hör vi tåget, men ser det knappt på grund av all snö. Nere i Gröndalen är det idylliskt med gröna gräsvallar som kontrasterar vackert mot det klarblå vattnet. En sandstrand frestar till bad.

Klicka för större bild

Brant nedför

Efter en kvart vidare väster ut blir vägen i sig själv mer intressant då den i större grad ligger i skråningar och på murar. Nu bär det nedför på alvar. Nedför Kleivagelet skall man vara försiktig. Vägen är dålig och det är brant. Ha låg fart och passa på så inte bromsarna blir för varma. Känner man sig osäker, bör man leda cykeln på de mest utsatta ställena.

Så kom vi fram till Vatnahalsen. Här kan vi välja att ta oss brant uppför till Myrdal station och avsluta turen, eller välja den branta vägen ner i Flåmsdalen. Här är det vackert. Vägen är dålig, riktigt dålig samtidigt som det är riktigt brant. Gå gärna av cykeln här och led den ned för Myrdal- svängarna. Väl nere är det fin väg igen, men smal. Här måste man vara uppmärksam på biltrafiken. Vidare följer en mycket fin cykeltur.

Två dagar, men sex timmar

Vi cyklade två dagar, men vi tog det lugnt och gjorde många stopp. Enligt vår ”speedometer” var turen 88,5 km, och vi cyklade ca 6 timmar. Vi valde att cykla från öst till väst för det blir minst stigning åt det hållet. Men all inbromsning vara nog så jobbig.