Vandring i Toscana

Klicka för större bild

Mot Toscanas högst belägna by - Sct. Pellegrino

Jag vandrar tillsammans med 10 andra, på en vandring med TOPAS i Toscana - närmare bestämt i den nordvästra delen av Appeninierna och senare i Apuaner- bergen. Vi skall gå 1000 höjdmeter första dagen och medan jag kämpar mig uppför i värmen, spelas fler av Verdi´s praktfulla arior upp i mitt huvud.

Klicka för större bild

Blixtar slog ned

Att det är så fuktigt och varmt kan beror på den enorma åskby som mötte oss i byn Castelnuovo di Garfagnana i går eftermiddag, vid vår ankomst. Vi hade precis ställt av vår packning på hotellet och skulle ut och köpa vandringskartor över Garfagnana - trekking - led. Då bröt ovädret ut, med ett brak som ekade inne i de smala gränderna i byn. Det forsade ned och vattnet från stuprännorna stod som jetstrålar ut över trottoarerna.

Det bullrade och brakade som om varenda blixt slog ned i gatan alldeles bakom oss. En gång i Innsbruck upplevde jag ett liknade åskväder.  Det var inte precis ett sånt här väder jag hade sett fram emot under den italienska sensommaren. Lyckligtvis slutade det efter nästan en timme. För efter kvällsmaten var det en offentlig Verdi - konsert.

Att börja sin semester med att råka dimpa ned mitt under ett arrangemang där man firar Mästaren, är helt enkelt en jädrans tur.

Konserten började kl. 21.30 och varade i ett par timmar. Det var många duktiga solister och en hel orkester - och allt gratis till råga på allt. Alla sittplatser var dessvärre upptagna när vi kom. Byns borgmästare och den övriga eliten var där. Men också vanliga musikintresserade italienare - också med sina barn. Italienarna kan deras operahistoria, vilket det är Verdi, Puccini eller Donizetti det gäller.  Jag tror nog att de får det med modersmjölken!

Klicka för större bild

Albergo Sant Pellegrino? Si. Si!

Några av de yngre i vandrargruppen har gått i förväg och när jag sent om sider orkar släpa mig tillbaks till byn kan jag inte se de resterande. En äldre italienare sitter vid ett bord på en restaurang och jag frågar - på min brutna italienska: Albergo Sant pellegrino? Si. Si! - säger han. ”Var är hotellet” frågar jag igen. ”Ja, ja!” svarar mannen. Jag blir inget klokare och vet inte riktigt vad jag skall göra.

Jag går över på andra sidan gatan, men där finns inte en människa att fråga på uteserveringen så jag går in i baren och den vänliga krogägarinnan ler åt mig och välkomnar mig.Ett ögonblick senare sitter jag tillsammans med mina kamrater med en kall öl i handen, ute på en balkong bakom baren, med utsikt över skogen som vi tidigare kom upp igenom. Vi inväntar de resterande i gruppen.

Klicka för större bild

Eget rum med bad

Det visar sig att byn i stort sett är hotellet och senare konstaterar jag också att om jag går 3-4 minuter genom byn så skulle jag gå ur den!
Hotellet har rum och restaurang på ena sidan gatan och bar på den andra. Eget rum med bad - det är härligt.

Klicka för större bild

Toscanas högsta berg Monte Prado, 2054 m.ö.h.

Nästa dag vandrar vi upp genom skogen och kommer ganska snart upp i höjd, där det är fri utsikt över backarna runt omkring oss. Vi fortsätter längs kammen på den högresta toppen av Toscanas högsta berg, Monte prado 2054 m.ö.h. Det är vackert väder, inte ett moln, ingen vind och utsikt åt alla håll.
Vi äter medhavd smörgås som köksan brett åt oss. Vi följer bergskammen och avslutar dagen med en brant promenad nedför, till refugiet Battisti.

Klicka för större bild

Le Porraie, 1843 m.ö.h.

Nästa dag går vi tillbaks på bergskammen över Le Porraie, 1843 m.ö.h. och har fortfarande bra väderlek. Det blir en lång och mycket varm dag, men lyckligtvis kan vi fylla våra vattenflaskor vid en liten källa.

Klicka för större bild

Pradarena

Sent på eftermiddagen kommer vi fram till refugiet i Pradarena och här väntar en fem -rätters italiensk specialmeny.

Klicka för större bild

Monte Tondo, 1782 m.ö.h.

Åter vandrar vi på en bergskam, Monte Tondo, 1782 m.ö.h. där vi får syn på halvvilda hästar. Tycker hästar om blåbär? I varje fall gör vi det. Överallt växer det massor av bär, som vi lystmätet sätter i oss. Mums!
I natt sover vi i två hytter på en campingplats.

Klicka för större bild

Vi lämnar Appeninerna

Vi lämnar Appeninerna och går genom små pittoreska landsbygder, över marker med massor av blommor och med utsikt över andra små byar som ligger placerade i det Toscanska landskapet. Vi skall nu över i Apuanerna. Dessa berg liknar - och är - berg som har mer dramatiska stigningar och branta bergssidor.

Klicka för större bild

Stigning till passet Foce di cardeto

Stigningen upp till passet Foce di cardeto görs i vackert väder - men det tar tid, eftersom det växer massor av mogna hallon längs vägen. Vi kan inte stå emot detta enorma utbud av välsmakande bär. Så det plockas och äts och plockas och äts…

Men vi tar oss upp till slut och går vidare genom ett av alla marmorbrott - som dessvärre ger bergen fula ”ärr”. Det kommer in dimma från havet som gör det helt omöjligt att se något som helst åt väst.

Klicka för större bild

Halva nöjet

Dimman gör turen till toppen av Tambura till ett halv nöje. Tambura, 1895 m.ö.h. är ett ”riktigt” berg med klippor och sten och med branta stup runt om. På läsidan i öst är utsikten begränsad och i väst ligger dimman tät och täcker utsikten helt.

Klicka för större bild

Blåbärs-grappa…det värmer!

Christina, vår söta guide från TOPAS, har en överraskning med till oss som vi avnjuter på toppen - blåbärsgrappa. Det värmer, men det är ändå lite kyligt här uppe, så vi tar oss snabbt ned igen. Se upp och ta god tid på dig!

Lite senare beslutar jag mig för att bli kvar lite uppe i höjd, medan de andra i gruppen försvinner ned i dimman. Jag kan höra deras röster ett tag, men så kommer tystnaden och stillheten. Ensam i dimman i den ”öronbedövande” stillheten väntar jag, i hopp om att vädret kanske klarnar. Men nej, så när de sista i gruppen kommer ikapp mig, går vi ned till refugiet Conti, 1420 m.ö.h. Här var vi lovade alla tiders utsikt från den vackert placerade hytten. Men ack!

Klicka för större bild

Vi passerar flera marmorbrott

Hela natten - och morgonen - fortsätter dimman att välla in från havet och vi får aldrig se den utlovade vyn. Vi lämnar hytten, går återigen över passet, fast i lä på östsidan av berget. Här klarnar det upp och vädret blir fint igen. Vi passerar flera marmorbrott på vägen upp mot passet Sella, 1739 m.ö.h. Här äter vi våra torra smörgåsar och går längs en grusväg nedför, nedför och nedför. Det blir en lång dag. Christina har fått ett samtal från den refugie vi skulle ha övernattat i, om att den var upptagen, men att de hade skaffat oss logi på ”nästa” hytte istället. Så först på kvällen är vi framme vid hytten Del Freo.

Klicka för större bild

Vi bestiger Pania delle Croce

Nu till en riktig bergsvandring! Vi bestiger Pania delle Croce (magen på ”Den döda mannen”) 1859 m.ö.h. Även om berget inte är så högt, som dem vi tidigare har bestigit, så känns det större och mer spännande att komma upp på. Ganska snabbt är vi uppe över molnen och har en fantastisk utsikt framför oss, ända ut till Medelhavet. Från toppen ser vi ned på de dramatiska klipporna, medan vi äter vår frukost. Sedan går det nedför igen, och innan vi hinner blinka, är vi åter igen nere i kastanjeskogen. Vi har en lång vandring framför oss, innan vi trötta och mätta av upplevelser avslutar i den lilla byn Sant Antonio.

Klicka för större bild

Ytterligare information

På temasidan ”lätt camping” kan du läsa fler praktiska upplysningar om vandring, packning av ryggsäck, krav på kängor m.m.

Resan genomfördes med resebyrån TOPAS, som du kan läsa mer om här: www.topas.dk

Turistinformation Italien:
Italienska Statens Turistbyrå Box 140 40
Strandvägen 7A 104 40 Stockholm
Tel.: 08-667 99 30
Fax.: 08-667 11 07
Website: www.italien.enit.dk

Frågor och kommentarer kan mailas till Thomas: thomas@rejsejournalisten.dk

Få ytterligare råd och inspiration till en aktiv semester på www.vildmarksliv.dk