Hans Duggen och hans fru Ruth fortsätter resan längs Napoleonrutten. Här kan du läsa andra delen.
Utsikt från Chateau St. Auban Sträckan mellan Sisteron och Castellane är den mest dramatiska på hela Napoleonsrutten. Vi börjar med att följa väg 4085, men för att inte förvirra någon är det bäst att tala om att det är gamla N85 som här i Chateau-Arnoux-Saint-Auba byter till sitt gamla namn. Här rekommenderar vi inte att man kör upp till slottet med husvagnen på släp! Utsikten från slottet är däremot praktfull.
Rochers-des-Meeés Avstickare till Les MeésHär vill vi rekommendera att göra en avstickare till en natur sevärdhet som kan ses i stort sett alla turistbroschyrer. Ta väg D 4096 genom St. Auban och Montfort och kör över floden efter att du har passerat motorvägsviadukten. I korsningen i byn Les-Meés svänger du av till vänster på D4. Precis efter den lilla byn kan du nu på höger sida se en besynnerlig rad klippor som liknar några överdimensionerade elefantfötter. Platsen, eller rättare sagt klipporna, kallas Rochers-de Meés. Det är basaltklippor, efterlämningar från en vulkanisk spricka i jorden för mer än 150 000 år sedan.
Napoleonruttens smalaste klyfta Vidare söderutDu kan nu lugnt fortsätta längs D4 och kommer automatiskt upp på Napoleonsrutten igen och svänger till höger i en rondell på N85. Så är allt som vanligt igen! Innan du kör in i Digne.les-Bains följer du bara skyltningen på N85 och låt dig inte förvirras av att rutten under en kort tid heter N1085. Jag har inte lyckats lista ut vad myndigheterna har för avsikt med dessa olika vägnummer, men som sagt i sista kapitlet: bara det slutar med 85 så är det samma väg! Således också här. N85 svänger mot höger, korsar floden och går därefter upp till ruttens mer dramatiska del. Det går sakta uppför och några serpentiner kan inte undgås. De är dock inte särskilt allvarliga. I Chateauredon stöter du på en järnväg på höger hand och följer vägen mot vänster genom en floddal som även järnvägen går igenom. Nästa knutpunkt heter Barréme och här skall du följa N85 i riktning mot Castellane. Vägen går längs en flod och det är därför inga dramatiska stigningar här, däremot en hel del svängar, klippavsatser och smala passager. Det är denna del av rutten som har gett den dess berömmelse. Det finns endast ett fåtal rastplatser och de ligger typiskt på vänster sida av vägen. Använd dem, men med försiktighet då det är dålig sikt vid in- och utkörning!
En sämre utsiktsplats på 1220 meters höjd Upp i höjdernaFör de lite mer nervösa själarna bör sägas att det är bra vägunderlag och bra räcken mot flodsidan. Över berget kommer man först efter byn La Tuiliére. Här lämnar man nämligen floden och det går sedan uppför. Åtta serpentiner tar dig upp och därefter följer ännu en sträcka med svag stigning tills du når fram till passet Col de Léques på en höjd på 1220 m. Det är fantastisk utsikt härifrån och klimatet är ju rätt stabilt på dessa breddgrader så om sommaren är det sällan några moln. Dessvärre är det dåligt med platser att parkera på.Efter passet kommer flera serpentiner, men här går det neråt så nu gäller det att köra i en låg växel och bromsa så lite som det överhuvudtaget är möjligt. Sedan dimper du ned mitt på torget i Castellane och här bör du absolut campa en natt eller två innan du fortsätter resan söderut. De flesta campingplatser ligger vid väg D 952 som börjar vid torget. Sväng till höger. Väg D 952 är också utgångspunkt för turen till Verdonklyftan. Campingplatser Det ligger olika typer av campingplatser längs vägen. Nedan kan du se länkar och placeringar av de campingplatser vi besökte på resan.
