| Om CampingSverige | Webb-TV | Facebook | Nyhetsmejl | Forum | Evenemang | Begagnat | Köp – Byt – Sälj | Reseblogg | Foto | Länkar |
|
Det är vår sista dag på Island och den skall utnyttjas till fullo. Var endaste sekund skall avnjutas och präntas in i våra skallar, allt för att kunna leva på minnena så länge som möjligt. Det betyder, att Britta, Hella och jag går upp ett par timmar före de andra.
Massvis av energi
Vi har varit på Island i tio dagar nu och våra kroppar är fullspäckade av massvis med ny energi. En energi som bara tränger in i en vilket man vill det eller ej. Man har liksom inget att säga till om. Jag vaknar klockan fem och går ut för att beskåda det vackra morgonljuset.
Britta, som också alltid är morgonpigg kommer ut från husbilen. Vi väcker Hella, vilket är lätt gjort genom tältduken, och tillsammans sätter vi oss sedan i bilen för att göra en tur till Hengifoss, ca 20 minuters bilväg från campingplatsen.
En bra resa
Vi ställer bilen vid huvudvägen, där det finns en liten parkeringsplats med skyltar och som visar promenadstigen upp till Hengifoss. Vi orienterar oss. Vi kan se vattenfallet i fjärran, så det är inte svårt att hitta vägen, och vädret är på vår sida. Terrängen är rätt så kuperad så pulsen ökar, men vi stannar ofta till för att beskåda den vackra utsikten. Det vi ser är obeskrivligt vackert. Hengifoss består av flera vackra vattenfall, men dem kan man inte se från vägen.
Flera vattenfall
På flera ställen ser vi också vackra exempel på pelarbasalt. Pelarbasalt är sexkantiga klippformationer som uppstår när lava avkyls långsamt. När vi står nära inpå vattenfallet kan vi knappt prata på grund av oväsendet från det brusande fallet.
Cirka fem kilometers vandring
Det är cirka fem kilometers vandring upp till Hengifoss. Stigen är på de flesta ställen lätt att gå på, men det finns inga avspärrningar, så man måste själv hålla ett öga på kanten. På flera ställen går det brant nedför. Det kan rekommenderas att ha bra skor med kraftig sula så att man inte känner de skarpa stenarna som man går på.
Man känner sig så liten
Det är ju inte meningen att man skall gå runt och känna sig liten , men när man befinner sig ute i sån här storslagen natur känner man sig liten på ett skönt sätt. Närheten till storslagen natur gör att man också känner ödmjukhet, och det känns som en enorm förmån över att få vara där. Kom ihåg att denna upplevelse är helt gratis, och de positiva upplevelserna sätter sig djupt i själen. Alla kan vara med om man har gott om tid.
Frukost och sedan iväg igen
Sedan äter vi frukost hemma på campingplatsen tillsammans med de andra, innan några av oss ger sig iväg på nytt. Den här gången är det en överraskning till Heidi och Linda, som har ridit mycket som barn och alltid drömt om att få rida på islandshästar.
Det är det vi skall göra nu. Turen är dessvärre lite för lång för Mathias, så han får stanna hemma hos Ole, Rasmus och Mie.
Fantastiska djur
Islandshästar är enastående djur. De är oöverträffbara för nybörjare, eftersom de är lugna och inte så stora. Samtidigt är de roliga att rida på även för de lite mer erfarna ryttarna. De tror gärna att de är en stor häst i en liten kropp och är inte är rädda för något och de gasar gärna på utifall att man önskar det. Men framför allt är de enastående djur som kan leva i det karga isländska landskapet och som genom generationer har stått människan till tjänst både i arbete och fritid.
Ut i naturen
Vi tar avsked av Island på ett sätt som har varit så kännetecknande för hela vår resa. Ute i den isländska naturen, som vi alla är så djupt imponerade av. Under en timme rider vi runt i lättare kuperad terräng och förbi några små sjöar. Vi njuter av tystnaden, samvaron med djuren och varandra. Det blir en perfekt avslutning på en suverän start på vår resa, som ju ännu inte är avklarad ens till hälften.
Perfekt avslutning
Vi får ombord alla tre ekipagen på Smyril Line färjan. Vi äter en god middag i restaurangen och sedan står vi huvudstupa i säng. När vi vaknar är vi framme på Färöarna.
| Se också... |
| Artiklar: |
| Länkar: |
|
|