Vår resa har nu nått sitt slut, fast samtidigt har den det inte. Vi har rättare sagt nått vårt mål på resan, men det suveräna med camping är ju att hela resan också är semester. Så alltså både börjar och slutar semestern där hemma.

Vi har många kilometer kvar hem – över 2 000, och även om vi tar den korta vägen genom Finland och Sverige, så är det fortfarande långt. Vi besöker därför flera av de stora attraktioner som finns längs vägen.

Bland annat blir det samebyarna Karasjok och Kautokeino, där man hittar flertalet sameverkstäder. I Jokkmokk (Sverige) besöker vi också Aijjte – det otroligt spännande samemuseet. Strax söder om Jokkmokk korsar vi Polarcirkeln en gång till innan vi kommer fram till Storforsen.

Vid Storforsen tillbringar vi lång tid, för det är den mest perfekta platsen att sträcka på benen efter många timmar i bilen.

Storforsens krafter:


Storforsen ligger i Piteälven, som är en av Sveriges viktigaste floder. Vattenfallet är också ett av Europas största och när man står alldeles intill det forsande vattnet får man en känsla av hur starka krafter som här står på spel.

Storforsen – vatten – vatten – vatten


Det finns massor av gångbroar i området, så man kan ta sig runt både med barnvagn och i rullstol.

När vi dagen efter närmar oss Bottenviken och E4 går resan vidare mot Köpehamn. Vi stannar när vi får lust, fiskar, slappar och bara njuter av den svenska skärgården.

Söder om Stockholm kör vi ner mot Vänern och Vättern, där det också finns massor av bra platser att pausa på. Vi kör efter humör och letar upp en campingplats när det är dags att ta kvällen.

Det tar fyra dagar för oss att köra hem, men hela resan har allt som allt tagit oss 25 dagar. Det är ett måste, för det är helt enkelt så mycket att se och uppleva.

Vi har gjort en oförglömlig resa.
Du kan se fler researtiklar här: www.campingsverige.se

Tack för att du ”reste” med oss :)
Vänliga hälsningar Anne-Vibeke

 

Sista dagen på Magerøya skall vi naturligtvis åka till själva Nordkap. Man kan inte köra så här långt utan att få ta en bild av sig själv framför den stora symboliska globen 307 meter över Ishavet, även om man har varit här tidigare. Har man tur lyser midnattssolen också - och då menar jag tur, för de flesta kvällar är det dimma, molnigt, blåsigt och pinande kallt på denna ödsliga och karga plats. Vore det inte för det hav av turister som besöker platsen, skulle stämningen här vara helt annorlunda.

Ett lyckligt ögonblick enbart i sällskap av globen:


Det är högsäsong och det känns som det är en miljon människor (200 000 per år) som är på väg in i Nordkapshallen, ett attraktivt ställe där man undgår det kalla vädret utanför. Det kan rekommenderas att åka hit en eftermiddag och kom ihåg att ta på riktigt varma kläder då det oftast är bitande kallt, vilket det är i dag också – och ingen midnattssol. Det är nu femte gången vi är här och har bara fått uppleva midnattssolen en enda gång.

Har man tid och lust kan man också besöka:
Monumentet för jordens barn (utanför)
Grotten Bar – avnjut t.ex. champagne och kaviar
Kapellet och bröllopssviten
Souvenirbutiken – där man också kan få ett diplom

Det känns skönt att komma tillbaka in i den varma och sköna husvagnen som har varit ett perfekt litet hem under resan. Den har också utgjort vår bas och varit vårt andningshål som vi har tagit med oss överallt. Vilken lyx det är, och vilken frihet!

Vi är väldigt nöjda och glada över all det vi har fått uppleva och kan varmt rekommendera denna resa till alla som har svårt att komma på unika upplevelser att göra tillsammans med nära och kära.

Nu är det bara resan hem kvar och den känns på inget sätt oöverskådlig. Vi ser alltid fram emot nya upplevelser, och vem vet vad hemresan har att bjuda på!

På återseende om ett par dagar när det kommer ett sammandrag av de 2 500 km från Nordkap och hem till Danmark igen.

De vänligaste hälsningar, Anne-Vibeke

 

Det är en upplevelse på Magerøya som vi har planerat att göra, och som till stor del är själva målet för hela vår resa. Vi tänker vandra till Knivskjeldsudden, platsen som faktiskt är Europas nordligaste punkt. Det är alltså inte Nordkap – ja, du hörde rätt! Varje år besöker 200 000 turister Nordkap med illusionen om att ha stått på Europas nordligaste punkt. Men det har de faktisk inte. Knivskjeldsudden ligger ca 1,5 kilometer längre norr ut än Nordkap och enda sätter att komma dit är att vandra de 18 kilometrarna från parkeringsplatsen till spetsen av denna landtunga. Största delen av vandringen är relativt lätt och räknar man med sex timmar är man på den säkra sidan.

Renar i vackert ljus:


Vi gav oss i väg tidig på morgonen i disregn och dimma och funderade på om vi över huvud taget skulle kunna se våra fötter framför oss. De två sista timmarna hade vi hela tiden utsikt över Nordkapsplatån, som även i dag låg inbäddad i moln. Vi är ändå ganska nöjda med vädret och njuter av varje steg vi tar, som för oss närmare vårt mål.

Ankomst till Europas nordligaste punkt:


Det är vacker utsikt över Nordkap trots den ofta förekommande dimman. Klippan reser sig ur havet på ett nästan magiskt sätt.

Från Nordkap till Knivskjeldsudden:


Det är en stor dag i dag för vår lilla familj. Barnen klarar de 18 kilometrarna galant och vi är ännu en upplevelse rikare. Kanske var det just för att vi fick arbeta lite extra som detta kommer att bli en oförglömmlig upplevelse.

I morgon skall vi till Nordkap
Anne-Vibeke

 

Idag skall vi ut på havet…

På Magerøya ligger Gjesvær som är ett litet fiskeläge med 120 invånare. Vintertid är det otroligt kargt här – medans det sommartid vallfärdar turister hit på fågelsafari. Det är vad vi skall ägna oss åt idag. Och vi får en liten överraskning under turen.

Massor av fåglar i luften


Vi kommer mycket nära inpå en grupp sälar som bara blir mer och mer nyfikna på oss. Vår guide Roald erbjuder oss att följa med ut och fånga kungskrabbor, vilket vi förstås inte tackar nej till.

Vi hivar upp första fångsten


Det är 120 meter djupt så det tar lite tid att få upp näten, men ju mer vi drar desto mer stiger spänningen… och vilken lycka – nätet visar sig vara fullt, och middagen är därmed räddad! Kungskrabbor betraktas som skadedjur eftersom de äter allt som kommer i deras väg. Med andra ord skall det bara fångas så många som möjligt.

Så är det napp:


Så är det mat:

Dagen avslutas på bästa tänkbara sätt – ett överdåd av välsmakande och läckra kungakrabbor.

Ännu en otrolig dag på vår resa.

På återseende, Anne-Vibeke

Vill du också göra denna tur tillsammans med Roald så kan du besöka hans hemsida här: www.stappan.no

 

Vi skall stanna på Magerøya i fyra dagar. Det är femte gången som vi besöker Nordkap, men tidigare har vi i stort sett bara kommit för att ta en bild på globen och sedan vänt tillbaka söder ut. Den här gången har vi inte kört hela den långa vägen för så lite.

Alla som besökte Nordkap före 1956, då vägen anlades, kom hit sjövägen. Båtbryggan är inte längre någon hit, så vi fick åka roddbåt den sista biten. Förr i tiden var det primärt kungar och annat prominent folk som kom hit. Bland annat Sveriges kung som kom hit 1873 och kungen av Thailand 1907. De släpptes av just här vid Hornvika och promenerade sedan de resterande 307 metrarna upp till själva Nordkapplatån. Det är precis det vi tänker göra idag.

Här kommer vi med båt till Hornvika:


Hornvika är ett obeskrivligt ställe. De gamla röda husen och den fallfärdiga bryggan minner om historien och precis i samma ögonblick som man kliver iland märker man tydligt av den speciella atmosfären. Här kan man också skriva i den norska turistföreningens lilla bok.

Vi ros iland:


Det är bara 300 meter uppför backen, men den är smal och ganska brant så man bör ta det lite försiktigt. Det finns rep att hålla sig i och lyckligtvis har snön helt och hållet försvunnit. Mie och Mathias klarar det bra – de börjar få lite erfarenhet nu också tycker de att det är så kul.

Om man inte vill åka båt till Hornvika så kan man parkera bilen vid vägen och vandra fram och tillbaka. Det är en obeskrivlig upplevelse.

På återseende i morgon, Anne-Vibeke

Restips: Vi parkerade bilen i Hornvika så att den skulle stå redo när vi kom fram, sedan gick vi de 500 metrarna tillbaka till Nordkap och tog bussen till Skaravåg, där vi hoppade på båten.

 

Det är en stor dag idag – vi kommer fram till ett av huvudmålen på vår långa resa, så stämningen i bilen är nästan euforisk. Jag imponeras över hur bra både Mie och Mathias klarar alla timmar i bilen.

Det är en otroligt vacker resa och vi ser mycket ren längs vägen. Man måste vara vaksam för de kan plötsligt få för sig att korsa vägen.


Vi befinner oss långt norr ut nu, det märks tydligt på naturen. Terrängen är kuperad, men det är inte tal om någon utmanande bergskörning, utan vagnen bara följer med och vi stannar och tar en paus om det behövs.

Renarna märker oss knappt, för de har fullt upp med att mumsa lava. Innan de vet ordet av är det vinter igen.
Varje gång vi kör över ett krön eller kommer till en ny fjord imponeras vi över hur storslagen naturen är – och hur små vi är…

Allt eftersom timmarna går närmar vi oss resans slutstation, Nordkap. Den sista etappen går genom flertalet tunnlar, varav den sista är 6875 m lång och byggdes 1999 just för att sammanbinda ön Magerøya med resten av Norge.

Sent på dagen rullar vi in på NAF Nordkap Camping, som ligger strax utanför Honningsvåg. Vi kör inte ut till Nordkap som alla andra turister, varför berättar jag mer om i morgon.

På återseende och tack för ännu en god dag.
Anne-Vibeke

 

Det är andra gången på den här turen som vi sätter upp vårt förtält från Isabella. Det har inte varit möjligt fler gånger eftersom marken på de flesta ställen har bestått av hård klippgrund. Här på Alta Camping där det finns en stor gräsplan trodde jag att det skulle funka.

Jag fick upp tältet, men tältpinnarna gick inte att få ner mer än 5-7 cm och det är inte tillräckligt. Jag har bara använt tarzanpinnar, vilket jag normalt bara har med mig på vintercamping.
Det är annars så bra med förtältet eftersom vi kan sitta ute och äta, även om det är lite kyligt kvällstid.

Det är lätt att vara efterklok men vi hade haft mer glädje av ett sol- eller lä skydd. Även om det också skall slås i tältpinnar så är det lättare att sätta upp och plocka ner igen.
Så vet vi det!

På återseende i morgon när vi hakar på husvagnen och kör den resterande sträckan till Nordkap. Det återstår endast 25 mil.

 

Idag skall vi besöka Alta Canyon, som skapats av Alta Älven, som under miljoner år har skapat den 5-600 meter djupa klyftan. Ta bilen och kör på norra sidan om Alta Canyon, när du nästan är framme vid ett elkraftverk kan du parkera och sedan vandra runt i området. Vi gör det och det finns flera snitslade rutter. Man behöver inte gå så långt för att få utsikt eller komma ner till floden.

Utsikt Alta Canyon


Utsikten längs älven


Utsikt från dämningen


Vänliga hälsningar Anne-Vibeke

 

Vi har avsatt två dagar åt Alta eftersom det finns så mycket att se här. Det är ett otroligt spännande område där man kan tillbringa lång tid. Samhället ligger vid Altaälvens mynning i Alta fjorden. Här har det bott människor i mer än 6 500 år och 1972 gjordes ett värdefullt fynd av hällristningar. Det hittade över 5000 stenbilder och alla av dessa kan numer upplevas på frilandsmuseumet 4 km utanför Alta. Platsen kom med på UNESCOS världsarvslista 1985.


Tid för midnattssol
Många drömmer om att få se midnattssolen på Nordkap, men faktum är att endast en liten del har sådan tur att få uppleva den såvida de inte stannar en hel vecka. Det är ofta molnigt, blåsigt och kallt. Så passa på att njuta av midnattssolen om och när du ser den för första gången. Det är ju mycket ljusare redan när man passerar Polarcirkeln och sedan blir nätterna ljusare och ljusare ju längre norrut man kommer . Öppna en flaska vin och håll din käresta i handen och njut av ännu en stor och ovanlig naturupplevelse.



Ännu en obeskrivlig naturupplevelse på vår resa.

På återseende, Anne – Vibeke

 

Från Fauske där vi har upplevt världens starkaste tidvattenström Saltsstraumen till Alta i Finnmarken är det knappt 800 kilometer. Det är en sträcka som vi har valt att dela upp i två etapper och med en övernattning i Narvik.

I Narvik vaknar vi upp till en strålande vacker dag. Luften är så klar och ren att det nästan gör ont att andas in den. Utsikten över fjorden gör nästan ont i ögonen. Här är gudavackert.

Dock är Narvik inte så vackert så vi tankar, äter och skyndar vidare. Har man gott om tid så kan man tillbringa många dagar i Lofoten.

Pause vid Storfjord och en oförglömlig utsikt.


Vi kör hela dagen så vädret växlar en hel del, men det är fortfarande vackert:



En bit före Alta åker man en kort sträcka och det är en sann frihet att komma ur bilen och upp på däcket. Njuta av utsikten och andas frisk luft.


Vi checkar in på NAF Alta Strand Camping & Apartment och vi blir alldeles betagna av det vi ser omkring oss. Alta är så speciellt och i morgon är vi redo för nya upplevelser mitt i midnattssolens – och samernas land.

Vi lever!
På återseende, Anne-Vibeke :)

 

Vi kom fram till NAF Lundhøgda Camping och Café A/S igår. Det ligger otroligt vackert med imponerande utsikt över fjorden och vi skall inte använda annat än ström. Det är bra för den är under ombyggnad och lite rörig för tillfället. Nästa år är det säkert mycket bättre.

Vi använder platsen som utgångspunkt och lämnar vagnen här medan vi kör de 55 kilometrarna till Saltstraumen för att uppleva världens starkaste tidvattenström.

Utsikten från land:


Denna plats har vi besökt ett flertal gånger tidigare, men alltid endast upplevt de enorma vattenkrafterna från land. Det tänker vi ändra på nu. Barnen älskar när det är fartfyllt, och det är det här.

Mie på båtturen:


Full fart under bron


Det är en fullständigt galen upplevelse och både Mie och Mathias är helvida. Det står enorma krafter på spel och vi känner igen dem, det är något speciellt över att vara dem så nära.

Båtturen varar över en timme så vi kommer längre in i fjorden där naturen är enastående vacker. www.saltstraumen-adventure.com

Ännu ett möte med Norges storslagna natur. Här vid Saltstraumen har det levt människor i mer än 10 000 år och idag har vi varit på besök, imorgon kommer nya besökare – av goda skäl är denna plats omgiven av en närmast magisk stämning. Vi är på god väg på vår långa resa och för var dag som går blir vi mer och mer imponerade över Norges mångfaldighet.

Tillbaka i Fauske dricker vi rikligt med varm choklad inne i vår varma husvagn.

På återseende!

Test av husvagnen från Cabby: www.campingsverige.se

 

Idag är inte vilken resdag som helst idag. Det är en av de lite mer speciella eftersom vi kommer att korsa Polarcirkeln.

Cirka 80 kilometer norr om Mo i Rana kommer vi upp på Saltfjället som är ett stort kalt fjäll. Mitt i denna barska och obarmhärtiga natur kommer vi till Polarcirkelcentret, där det är passande att göra ett stopp.



Polarcirkeln flyttar sig från år till år, men det gör inte Polarcirkelcentret och på det sättet kan man kalla det lite av en turistfälla. Det finns en jättefin souvenirbutik med ett café och en biograf. Det är faktiskt utanför som det är mest att se och uppleva då det här finns minnesmärken över de jugoslaver och ryssar som miste livet under 2:a världskriget. Går man ut på fjället kan man också se fler ställen med människoskapade stensättningar som hela tiden ändrar form. Det är på sin plats att sätta sitt egen prägel genom att lägga en sten.



Tillbaka i den varma bilen fortsätter vi norr ut. Vi kör nu in i Midnattssolens land och ju längre norrut vi kommer desto större är chanserna att ha sol hela natten.

Vänliga hälsningar Anne-Vibeke

 

Det är mycket sällan det händer, men vi sitter rent ut sagt instängda i husvagnen på grund av vädret, det öser ner och det är inga uppehåll ÖVERHUVUDTAGET.

Jag kan inte minnas att vi har drabbats av detta tidigare, och vi har behov av fint väder då vi gärna vill se Svartisen som är Norges näststörsta glaciär, men det är allt för riskabelt i detta väder. Efter 24 timmars väntan kommer vi överens om en ny plan. Vi skall söka under marken. Vilket visar sig vara en god plan. Det finns över 2000 grottor i området och vi besöker Grønligsgrotten. Det blir en kanonupplevelse. Det enda du skall komma ihåg är bra vandrarskor, för det är halkigt i de smala gångarna.

Grønligsgrotten i Mo i Rana:


Så trots det dåliga vädret fick vi i alla fall en bra dag. Det regnar fortfarande galet mycket. Men husvagnen blir i alla fall ren inför vår fortsatta resa.

Vänliga hälsningar
Anne-Vibeke

 

Den längsta etappen på hela vår Nordkaptur ligger framför oss. Det är turen från Trondheim till Mo i Rana – en sträcka på 500 kilometer, vilken säkert kommer att ta en hel dag.

Vi hade egentligen planerat ett besök i Trondheim idag, men vi kliver ur sängen och möts av fyrgradig kyla, blåst och regn, så det är bara en sak som gäller. Ner med förtältet, upp med stödbenen och så på med husvagnen på kroken. Det är perfekt väder för transport.

Det visar sig gå så där. Det är massor med trafik och vägarbete så det tar mycket lång tid. Inte många stopp ut över bensinstationerna, för det dåliga vädret fortsätter.

Fortfarande efter 500 kilometer (11 timmar) regnar det kraftigt. Så vid vår ankomst till NAF Mo i Rana Camping kryper vi in i den varma husvagnen, och det var den dagen.

Hoppas på att få se solen snart. Gärna i morgon.

Bästa hälsningar Anne-Vibeke

 

Efter ett par upplevelserika dagar på Dovre fjäll (skulle gärna ha stannat kvar) så hakar vi på vagnen på kroken och fortsätter vår långa resa.

Det är en härlig känsla att själv kunna bestämma vad vi gör och när vi gör det. Vi har naturligtvis planerat en del redan hemifrån, men med husvagn kan vi stanna där vi får lust.

Idag skall vi köra 300 kilometer, vilket ju i och för sig inte är mycket, men av en eller annan anledning tar det hela dagen. Vi sover länge, njuter av frukosten och kommer iväg ganska sent.

I Dombås stannar vi för att äta och bara ta det lugnt, så vi kommer fram sent på eftermiddagen. Planen var att vi skulle hinna nå en bra bit närmare Trondheim efter middagen, men så blev det inte.

Campingplatsen heter Storsand Gård Camping www.storsandcamping.no och här finns både reception, separat facilitetsbyggnad och lekplatser. Platsen är totalrenoverad och otroligt kuperad. Ifrån i stort sett alla uppställningsplatser är det utsikt över fjorden. Vi får det också från vår plats och än en gång påminns vi om den vackra och omväxlande natur som Norge består av.

Trondheim får vänta tills i morgon, för resten av dagen njuter vi av utsikten över fjorden, fiskar och har det trevligt.
Kh Anne-Vibeke

 

Vi är här för att uppleva en liten del av Dovre Nationalpark och några av de högsta norska fjäll som vi har utsikt över. Det är i denna särpräglade natur som vi har möjlighet att komma nära inpå myskoxen som lever vilt på Dovre Fjäll. Det handlar om vilda djur och vi vill gärna komma så nära inpå som möjligt, men också gärna befinna oss på säkert avstånd. Därför har vi garderat oss med en guide. Under sommarmånaderna arrangeras dagliga turer på fjället. Det passar oss fint som snus.

Det är juni månad så kalvarna har ännu inte hunnit bli så stora. De håller sig tätt intill de vuxna djuren, trots det kommer vi tillräckligt nära för att kunna se dem. Det är en imponerande syn och det kan vara lockande att smyga ännu närmare men vi påminner oss om att de utan problem kan springa 60 kilometer i timmen och är ännu mer på vakt, när de har sina kalvar. Det respekterar vi.

Myskoxar med kalvar:


Ännu en obeskrivlig naturupplevelse rikare
Kh Anne-Vibeke

 

Innan vi lämnar Lillehammer besöker vi det norska OS museet som jag varmt kan rekommendera. Det är inte enbart en hyllning till ett särskilt väl genomfört arrangemang 1994 då norrmännen vann många guldmedaljer, museet har också en intressant del om OS genom tiderna.

Norska OS Museet


Vi åker tillbaka till campingplatsen och checkar ut för att fortsätta norrut. Första stoppet blir 130 kilometer senare vid Ringebu Stavkyrka som är en av Norges återstående stavkyrkor.

Ringebu Stavkyrka byggdes år 1220 och är en av de största. Den är fullproppad med symboliska detaljer. Drakhuvudena på taket är till för att skrämma bort onda andar. Detsamma gäller de smala dörrarna som skulle bidra till att hålla de onda andarna ute.

Ringebu Stavkyrka:


I hällregn fortsätter vi genom den vackra och frodiga Gudbrandsdalen, där vägen slingrar sig längs älven.

Vi kommer fram till Hageseter Turisthytte Pluscamp sent på dagen. Här finns en huvudbyggnad med alla faciliteter inkl. ett litet café, och platsen ligger mitt i storslagen natur intill en älv. Vi befinner oss i Dovre Fjäll.

På återseende i morgon då vi skall ut och se på myskoxar.

KH Anne-Vibeke

 

Vi åker över Svinesundsbron och in i Norge, och det är här resan börjar på allvar, då det är Norge som vi ser så mycket fram emot att uppleva.

Dagens etapp är cirka 320 kilometer, vilket normalt tar cirka fyra timmar, men det räcker inte nu. Det kommer ta hela dagen eftersom vägarna inte är de bästa, och jag förväntar mig inte heller att de kommer bli bättre ju längre norrut vi kommer.

Glöm inte att stanna till precis innan Lillehammer och se den stora OS skylten från 1994 som hälsar dig välkommen.

Ankomst Lillehammer längs Norges största sjö Mjøsa.


Jag har aldrig sett så mycket vatten tidigare, som det är i sjön och floden, och får en smärre chock när jag upptäcker en husvagn i floden!


Lyckligtvis skall vi bo högt upp på Lillehammer Turistcenter (NAF) med utsikt över både sjön Mjøsa och floden.

Campingplatsen är trevlig och har utmärkta faciliteter. Reception är trevlig och är inrättad i en stor fin träbyggnad.
Det finns också en liten lekplats.

Perfekt bas för natten.

På återseende i morgon
Anne-Vibeke

 

Så har dagen äntligen kommit då vi skall inleda den ultimata resan till Nordkap. Vi tänker bila upp genom Norge och försöka se så många intressanta platser som möjligt.

Vår husvagn www.campingsverige.se är packad med det mest nödvändiga inför resan. Kläder för utomhusvistelse och ganska lite campingutrustning, också massor av underhållning för barnen där bak i baksätet då de kommer tillbringa många timmar där.

Vi skall köra över 6 000 kilometer – som tur är har vi tre veckor på oss. Kortare tid än så skulle vara både synd och skam.

Under eftermiddagen kommer vi fram till den svenska femstjärniga campingplatsen, www.dafto.se, som ligger väldigt nära den svensk/norska gränsen.

Vi bor alldeles invid vattnet och får en omedelbar känsla av att vi faktiskt kommer att få uppleva precis så mycket fantastisk natur som vi förväntar oss.

Vi är i gång. Resan har börjat och vi har otroligt stora förväntningar på vad som väntar.

Vänliga hälsningar Anne-Vibeke