Vi befinner oss bara några få kilometer från gränsen till Kaliningrad. Trots närheten stiger vi upp tidigt den här morgonen, eftersom vi inte vet hur lång tid det kommer att ta för oss att ta oss över gränsen. Mellan Finland och Ryssland tog det ca 4 timmar. Vi har inte heller någon aning om var vi skall bo kommande natt då det sägs att det inte finns några campingplatser i Kaliningrad.
Klicka för större bild Frukost i husvagnenDet finns gott om plats i vår husvagn, och det är här vi äter, när vädret inte tillåter oss att sitta uomhus, eller om vi äter ”snabbt”. Det gör vi den här morgonen, då det handlar om att komma iväg. I går tillbringade vi kvällen till att packa och fixa i ordning våra vagnar. Alla är nu fyllda med nytt färskt vatten, toaletter och spilvattenstankar är tömda och bilarna och kylskåpen är fyllda. Inte för att vi inte tror att vi kan handla mat i Kaliningrad utan bara för att vara på den säkra sidan.
Klicka för större bild Det blir till att övernatta i det fria, men…Kaliningrad är inte större än vi skulle kunna köra igenom landet utan någon övernattning, men myndigheterna ser gärna att man övernattar minimum en gång och där igenom lägger lite pengar i landet. Övernattningsstället stämplar vårt visum och pass så tullarna kan se hur vi har övernattat under vårt uppehåll. Vi vet ju inte, vad tullarna gör, om vi inte har den här stämpeln, men troligtvis ingenting. I Kaliningrad är det tillåtet at övernatta i det fria och det är det ju egentligen upplagt för, eftersom vi har allt med oss i vagnarna. men vi känner oss inte så trygga med det, så vi försöker att hitta en annan lösning.
Klicka för större bild Attpassera gränsen – ännu en upplevelseVid gränsen möter oss kilometerlånga bilköer. Jag kör först med bil och husvagn och tvekar lite när jag skall välja kö. Vlken av dem skall vi köra i? Det är inga andra campare här. Som tur är vinkar en ung militärklädd man fram oss till en ledig körbana och vi får lov att köra ända fram till själva gränsområdet. Det verkar för bra för att vara sant. Vad har vi just sparat in i tid måntro? Timmar, dagar? Vi vet ingenting, förutom att vi fått köra förbi två kilometer lång kö. Åter igen stannar vi vid en av alla de små kurerna där tullarna sitter bakom små luckor och viftar efter våra papper. De talar inte engelska, ler inte och bryr sig inte om att tala om var vi skall ta vägen när vi är klara vid en kur. Proceduren är att ge dem hela mappen med alla papper, så tar de väl vad de behöver. Ca 1 ½ timme senare är alla tre ekipage kollade, papper är stämplade och vi får lov att köra in i landet. De släpper bara igenom ett ekipage åt gången, så åter igen är våra walkie talkies bra att ha, eftersom vi då hela tiden kan berätta för nästa gäng vad de skall göra. Försäkringspapper på bilarna köpte vi när vi körde in i Ryssland, från Finland. Solen skiner från en klarblå himmel så kanske är det en av anledningarna till att vi tycker att dagens gränspassering verkade mindre kall och ovänlig än när vi körde in i Ryssland. Läs Östersjön Runt Del 4 – Helsingfors – St. Petersburg.Klicka här
Klicka för större bild Kan man kalla det vägarDet är en fin stämning på walkierna. För det första över att vi tagit oss över gränsen snabbare än vi någonsin vågat tro, det ger oss dessutom mer tid till att leta efter ett bra övernattingsställe. Solen skiner och vi kör i ett land vi inte vet så mycket om, men som vi har en del föreställningar om. Vägarna är inte bra. De är minst sagt i så dåligt tillstånd at de är farliga att köra på. Vi kör bara i 20 – 30 kilometer i timmen och måste hela tiden undvika stora och djupa hål. Det vittnar om att det en gång funnits resurser till att bygga riktiga vägar, men sedan dess har det inte varit möjligt att underhålla dem.
Klicka för större bild Allt är i förfallDet är för övrigt ett kännetecken för allt vad vi ser. Byggnader, monument och vägar är i totalt förfall. Det har byggts i betong eller trä och är i dag helt fallfärdiga. I St. Petersburg såg vi massor av förfall och slum, men också nya och väl underhållna byggnader samt imponerande byggnader från storhetstiden. Här finns enbart förfall, förfall och förfall. Vi får våra förväntningar bekräftade. Att den ryska enklaven har varit isolerad från resten av Ryssland och att fattigdomen är enorm.
Klicka för större bild Var skall vi sova?Vi kör mot huvudstaden Kaliningrad i hopp om att hitta ett förnuftigt ställe att sova på, men där vi också kan ställa våra vagnar i någorlunda säkerhet. Ca 15 kilometer från Kaliningrad kör vi förbi en grupp hus i ett förhållandevis grönt område. Plötsligt ser vi en liten skylt med en säng på och bakom träden kan vi se ett större hus som skulle kunna vara ett hotell. Vi svänger av från vägen och parkerar på den lilla parkeringen utanför huset. En stor svart skällande hund möter oss och i gräset sitter 3 unga flickor och solar sig.
Klicka för större bild Kommer långt med teckenspråkDen ena av flickorna reser sig och ler blygsamt. Jag prövar med engelska och tyska att förklara att vi letar efter ett ställe att övernatta på. Flickan ler bara och skakar på huvudet, för att hon inte talar något av språken. Då tar vi till teckenspråk. Två händer upp till den ena kinden betyder sova. Hon nickar, ler och förstår. Så gör hon samma tecken och pekar på huset och på våra vagnar. Jag nickar och pekar på våra vagnar. Så pekar hon bakom huset, där det finns en lite större parkeringsplats. Överenskommet. Vi kan övernatta i våra vagnar på hennes plats bakom huset. Fantastiskt. Där finns varken ström eller vatten, men vi har ju allt med oss, så den här lösningen blir utmärkt. Som ett plus i kanten finns en liten skog alldeles intill. Vi ställer upp vagnarna som en hästsko och skapar på så vis åter igen en härlig campingstämning. Faktiskt är det riktigt trevligt här, trevligare än där vi bodde i St. Petersburg….
Klicka för större bild Vi styr mot stadenVi packar båda bilarna och kör mot centrum. Trafiken är tät och ostrukturerad så det är bara att hålla tungan rätt i mun och följa med så gott vi kan. Åter är skyltningen totalt oläslig, så vi kör efter en liten stadskarta vi har med oss från resguiden Lonley Planet. Vi parkerar bilarna på en öppen plats mitt i staden i hopp om att det är mer säkert. Vi går runt för att uppleva miljön i staden, flera timmar utan att uppleva någon större variation.
Klicka för större bild Flera timmar utan att uppleva någon större variationVi går och går, men det är begränsat hur mycket det finns att se och gatubilden förändrar sig inte särskilt mycket. Den generella bilden är grå och trist. Det är väsen, skräpigt och väldigt smutsigt. Det syns på befolkningen att det inte finns energi att ta sig för annat än sitt eget, vilket är förståeligt nog, när man känner till landets historia. Ut över ett par förfallna byggnader och monument, som minner om storhetstiden, är det svårt att hitta något som är positivt. Fram till 1945, när staden hette Königsberg, påstås den ha varit en av Europas vackraste städer, vilket är väldigt svårt att tro idag
Klicka för större bild I stort sett allt är byggt i grå betongDock inte Dohna Tornet.
Klicka för större bild Marknad varje dagDen centrala marknaden mitt i staden är en upplevelse, och enda stället där man hittar lite liv och färg. Allt kan uppenbarligen säljas….
Klicka för större bild Skräp över alltAtt Kaliningrad är en mycket smutsig stad märks över allt, men den är också otroligt trist. Allt är grått och förfallet. Invånarna ser bedrövade ut och går klädda i trista kläder. Jag tror inte ens en klarblå himmel skulle kunna inverka mycket på uppfattningen av denna bild. Rasmus och jag har rest i många länder med fattiga människor, men har trots fattigdom mött många glada människor med ett leende på sina läppar. Men inte här. Den barska vardagen har satt djupa spår i Kaliningrads invånare. Det finns inget att le för, och det ser inte heller ut att finnas någon ljusnande framtid, trots nya möjligheter. Det är VÄLDIGT lång väg kvar och det säger mycket om vad alla dessa människor har gått igenom.
Klicka för större bild En värld av skillnaderEn väldigt annorlunda campingupplevelse för oss alla. Hemma i lägret på kvällen samtalar vi länge om skillnaderna mellan det vi har upplevt fram till idag och vår vardag där hemma. Frihet och trygghet är något vi idag tar för givet. Vi har det helt enkelt så himla bra. Bara vi kommer ihåg att värdesätta det, och gör en insats för att bevara det..På återseende från oss alla!Unga som äldre! FaktarutaDet är mycket som är av vikt på en resa Östersjön Runt. Det är också mycket du själv skall planera. Vi har samlat alla tips och all praktisk information här: Klicka här
Klicka för större bild Läs om de tre husvagnsekipagen och deltagarna härAnne-Vibeke, Mathias, Rasmus och Pernille kör i en Kia Magentis 2,0 och en Fendt Saphir 510.Läs test av ekipaget här:Klicka härLäs mer om ekipaget här:www.kia.sewww.isabella.net Linette och Carsten körde i en Kia Carens och Combi Camp Venezia King Size.Läs test av ekipaget här: Klicka härLäs mer om ekipaget här:www.kia.sewww.combicamp.comBritta och Ole körde i sin Dethleffs husbil.Läs test av husbil här:Klicka härLäs mer om Dethleffs här:www.dethleffs.seLäs om deltagarna här:Klicka härKommentarer och frågor kan mailas till Anne-Vibeke Isaksen på anne-vibeke@rejsejournalisten.dk Läs del 13 härKlicka här
