För fjorton år sedan landade Hallstahammarkillen Joakim Widell på Gotland med några tobaksfrön i fickan och en försiktig dröm om att se dem växa upp. Idag rullas cigarrer på löpande band och han är ett världsnamn inom cigarrvärlden.
Det är brittsommar, turisterna börjar lämna ön. Stillheten tar vid. Någon mil utanför Visby i Stenkumlasocken, anger den diskreta skylten Tektor cigar att jag är framme. Innanför dörrarna sitter dess vd och rullar cigarrer med varsam hand. Han är utbildad programmerare och arbetade många år på Stockholmsbörsen. I dag är arbetsuppgiften att tillverka cigarrer med porträttet av en mördare på gördeln, Konrad Tektor som blev den sista person att avrättas offentligt på Gotland år 1876, efter ett misslyckat rån som slutade i en vådaskjutning till döds.
Bara ett stenkast från Tektor cigar ligger Konrad Tektors avrättningsplats.
Tektor ligger begravd på stenkumla kyrkogård.
– Jag bor nära Stenkumla kyrka där Tektor ligger begravd. Det var ett livsöde som fascinerade mig. Han hade drömmar och planer om en annan framtid. Tyvärr slutade det illa. Men rökning är ju inte heller bra, så jag tyckte det var ett passande namn på en cigarr.
Tektor cigars AB livnärs idag av tre investerare och här finns en anställd. Det är Joakim Widells mamma som varannan vecka kommer ner från Hallstahammar för att hjälpa honom med rullningen vilket brukar landa i ungefär 250 cigarrer om dagen. Resten av produktionen, det viss säga plats att odla och torka bladen hyr han hos en gård i närheten.
Han har med åren inte bara blivit expert på cigarrer, utan även på delar av Gotlands historia, vilket nu ingår i hans cigarrkoncept. Cigarrerna packas i cederträlådor, där träet visserligen importeras från Nordamerika, men lådorna tillverkas på ett lokalt snickeri i Stenkumla och kalken som ramar in lådan är bruten på ön.
Joakim Widell berättar gärna för större och mindre sällskap om såväl cigarrens som Gotlands historia.
Han vill placera sina cigarrer i ett sammanhang som även handlar om Gotland och dess livsbetingelser. Och han har tagit sig tid att nörda ner sig i det förflutna, som han gärna berättar om under föreläsningar för hitresta cigarrälskare. På disken visar han upp sina cigarrformar från Honduras och humidorerna, ciggarernas ”vagga”, pryder hyllorna omkring oss. Till denna lilla cigarrfabrik lockas nu allt från vanliga cigarrälskare till stora offentligheter.
– Vår kung kom exempelvis på besök för ett par år sedan, enkom för att provröka celebriteterna.
Cigarrformarna importeras från Honduras.
Tobaksplantorna trivs bra på Gotland.
Svårigheten i cigarrproduktionen ligger inte i att odla tobaken. För bara hundra år sedan var vi självförsörjande i Sverige. Torkningen är inte heller några problem. Det är bara fermenteringen som stannat vid att bli en ren affärshemlighet, ler Joakim Widell vars cigarrer idag säljs hos elva väl utvalda tobakshandlare i Sverige. Han vill att de ska behålla en aura av exklusivitet på detta vis.
– Jag tränade och övade under åtta års tid innan jag till slut gjorde en stor lansering av min produkt 2014. Jag ville verkligen kunna visa upp den perfekta cigarren när jag väl öppnade dörrarna. Och att lyckas med en cigarr handlar inte bara om att odla och rulla, utan till stor del om torkning, fermentering och om en hängiven kärlek till hantverket förstås.
Att rulla cigarrer är ett hantverk för den fingerfärdige.
