Australien har mer än 2 000 nationalparker. Parkerna kännetecknas av storslagen oberörd natur, som man får lov att ”låna” en bit av, när man är på visit. De flesta besöker de välkända nationalparkerna i närheten av storstäderna. Vi hittade en mindre park 30 mil söder om Sydney, där det påstås att känguruerna kan body-surfa.
På med fyrhjulsdriften.
Första delen av vägen består av utmärkt grusväg, men efter cirka en timmes körning blir vägen både smalare och mer oframkomlig. Det hjälper oss inte mycket att det dessutom börjar regna. Träden reser sig 20-30 meter över oss och skogen är tät. Det känns som det är kväll. Vi sätter på fyrhjulsdriften på bilen och märker snabbt skillnaden.
Bilen kör i stort sett obehindrat genom de stora hålen och den till tiders djupa leran. Det händer något inne i bilen, för ju mer vi kastas runt och ju mer det river i ratten, desto roligare blir det. Det är häftigt att känna hur bilen arbetar sig igenom den ojämna terrängen. Stämningen är på topp.
Kompakt boende.
Vi kommer fram till en liten campingplats, där vi kan parkera bilen och övernatta. Vi har allt med oss och är fullständigt oberoende. Så om det skulle ta flera dagar att få en stund tillsammans med känguruerna, så tar vi oss den tiden. Vi packar ryggsäcken med mat, vatten och en filt och beger oss ner på stranden för att förhoppningsvis få ett ögonblick tillsammans med Australiens välkända djur. Det är sent på eftermiddagen, men det är då känguruerna börjar komma.
Surfande känguruer?
Vi kör i Murramarrang Nationalpark och är på väg ut till Pebbly Beach. Området är utöver sin fantastiska natur känd för sin strand, där vilda kängurur varje kväll kommer ner för att beta. Och det är denna syn av djuren i vattenkanten, som har satt i gång ryktet om de surfande djuren. Stranden är som på så många andra ställen i Australien helt fantastisk, och att ha den helt för sig själv tillsammans med cirka 15 kängurur är obeskrivligt. Vi sitter i många timmar och studerar de fascinerande och annorlunda djuren.
En kort stund av tillit.
Efter flera timmar på stranden börjar känguruerna att vända sig mot oss. Det är som om de börjar att acceptera oss som en del av kvällens sällskap. De närmar sig, men långsamt. Äntligen en modig hane som tillåter att min hand klappar den försiktigt, innan den hoppar bort igen. Efterhand som tilliten blir starkare och djuren blir tryggare närmar sig fler, och kvällen avslutar vi faktiskt med att vi sitter mitt mellan betande känguruer och njuter av en otroligt vacker solnedgång. En ganska oförglömlig upplevelse.
Det är en särskild belöning att se vilda djur. Upplevelsen av att vänta och vänta utan att veta, om man skall få det givande ögonblicket med djuren. När det så lyckas att få ett ögonblicks privilegium, är det värt alla ansträngningar.
