Bryggan skvallrar och i snön finns fotavtryck. Vid den isiga stegen guppar krossad is över en djup svart vak. Det är gryning, staden håller på att vakna. Men här ute där land möter is är det tyst.
Nästan varje morgon försöker skådespelaren Cecilia Ljung ta den kilometerlånga promenaden ner till Årstaviken i Stockholm. Idag är det kallt även för oss med mycket kläder på kroppen.
– Väderappen sa minus 11,7. Det är det kallaste hittills.
– Poängen är att stanna en stund i vattnet, säger Cecilia Ljung som låtit sig sjunka ner tills bara huvudet och händerna syns ovanför vattnet. Hon blundar och låter sig omslutas. Vad är det som händer därnere? – Friden slår till med full kraft. Jag kan inte förklara det på annat sätt. Jag blir levande, glad och pigg. I min bransch som skådespelare är det mycket upp och ner. Mycket prestation, mycket yta. Men här får jag kraften åter efter de motigaste dagar.
För Cecilias del inleddes denna ritual när sommardoppet på ön, utan att hon noterat det, övergått i en höstrutin. Hon vande sig succesivt vid att sänka ner sig i en lite friskare temperatur. Och när flyttlasset gick tillbaka till stan tog hon med sig sin nya vana. Plötsligt hade hon även fått sällskap av några grannar och det blev en morgonrutin. – När man är därnere finns det inget som stör, bara en känsla av frid.
Kompisen, som egentligen är lite rädd för vattnet, ler så fort hon kommer ner, det är lyckan som fyller henne. – Ingen av oss har varit förkylda på hela vintern. Jag stannar längre och längre i vattnet, ibland upp till fyra-fem minuter, för lusten att vara kvar är så stor. Men framför allt är det lugnet och endorfinkicken. Jag känner mig hel och lycklig, förklarar Cecilia Ljung.
Efter stunden i vattnet kommer utmaningen. Hon ska uppför stegen igen, snabbt få av sig sockorna innan de fryser fast på fötterna. Torka sig och få på sig kläderna innan fingrarna stelnar och blir obrukbara. I termosen finns varmt vatten som ska drickas och värma kroppen inifrån. Inte en enda gång huttrar hon. Inte ens under promenaden hem.
– Nu kan jag möta både tuffa besked och stora utmaningar. Inget känns övermäktigt.
| Född: | 1961 i Uddevalla |
| Familj: | maken Jonas Borrfors och hans fyra barn |
| Roller i urval: | Peggy i Rederiet, Maja Gräddnos i Pelle Svanslös och Klara-Fina i Kejsaren från Portugallien. |