Det här var sommaren då allt lutade. Inte så mycket men tillräckligt för att vi till sist skulle bli experter på hur man med små hjälpmedel kan få perfekt balans och jämvikt i en husbil. Till slut fick vi till och med vattenlinjen på Siljan i Dalarna att komma i harmoni med aftonsolens speglingar i vinglaset vid kvällens middag.
Många vallfärdar till Dalhalla utanför Rättvik för att få uppleva den fantastiska arenan djupt nere i ett gammalt kalkbrott med sin förnämliga akustik.
För det här med husbil handlar mycket om just harmoni och jämvikt. Man måste känna att bilen står absolut plant när man kryper till kojs så att man inte hela tiden känner att man är på väg att rulla ut ur sängen. Och man vill ju gärna att fettet stannar kvar i hela stekpannan och inte rinner ner och lägger sig i ena kanten när biffen ska stekas.
Det här är en teknik som vi utvecklade till skön konst när vi drog iväg för att campa med husbil i Dalarna och Bergslagen i vår Hymer 614. Det var framför allt de fantastiska köregenskaperna i vår Hymer, som inspirerade till att även uppleva det ultimata njutningen när vi även stod stilla. Och jag tror vi lyckades!
Vi ville se en del av Sverige och i dag finns det nog inga bättre alternativ än dra sig fram i husbil. Bekvämt, praktiskt och du väljer själv ditt nattläger nära sjön eller havet, i en skogsglänta eller varför inte mitt i stan. Eller i skogsbrynet på parkeringen några meter från det enorma kalkbrottet i Rättvik, som blivit en av Sveriges mest omtalade och märkligaste konsertarenor med en fantastisk akustik.
Det handlar förstås om Dalhalla där vi såg en av sommarens stora shower – ”Rhapsody in Rock” med Robert Wells och en lång rad artister.
Det är alltid lätt att hitta natursköna rastplatser med husbil.
Tänk dig , här kunde vi parkera med vår Hymer 614 i god tid, lyssna på ”Sommar” med Tomas Bodström, slappa lite, fixa middag, ta ett glas vin för att sedan vandra ner i det enorma kalkbrottet för en drygt tre timmar sprakande föreställning, som avslutades med ett gigantiskt fyrverkeri.
När många av de 4.000 besökarna sedan skulle hem, många långväga , kunde vi istället ta det lugnt och dra oss tillbaka i vår ”Hymer-svit” och avrunda sommarkvällen med lite prat och ett glas vin till. Jo, Dalhalla kan upplevas på många sätt. Det här var i våra ögon ett av de bättre. Fast den här natten hade vi trots lite uppallning på framhjulen fortfarande lite framlut. Konsten var ännu inte riktigt fullbordad.
Vi hade alltså bestämt oss för Bergslagen och Dalarna. Vi ville kombinera naturupplevelserna med konst, mat och kultur. Och naturligtvis var ett av målen Carl Larssons Sundborn utanför Falun. Denna nationalromantiska pärla lockar varje år tusentalsbesökare från när och fjärran. De välbekanta Carl Larsson-motiven fick plötsligt nytt liv i denna sagolika idyll och framförallt fick man en tydligare bild Carl Larssons lika begåvade hustru Karin.
Inspirerade parkerade vi vår Hymer för natten i kanten av en vacker insjö och fortsatte frossandet i svenskhet – kräftor och nubbe! Fortfarande lite, lite framlut. När vi nu var riktigt på G med de stora svenska konstnärerna ställde vi naturligvis kosan direkt till Mora.Vasaloppets målgång tog vi liksom i farten mot Zorngården. Här har man bevarat Anders Zorns konstnärshem precis som det såg ut när det donerades till en stiftelse 1942. Anders Zorn var en av den tidens stora målare och här i Mora vistades hela det svenska kulturetablissemanget från och till.
Interiör från Anders Zorns ateljé i Mora.
I detta spännande hus hittar man även ett av landets första kylskåp och Zorn såg även till att installera vattenburen värme redan vid förra sekelskiftet! Att vandra omkring på gården under sakkunnig guidning är en resa i tiden som man inte vill vara utan. Från Zorngården får vi också syn på campingen på andra sidan ån, som vill väljer som nattläger för oss och vår Hymer.
Egentligen ville vi undvika campingplatserna eftersom hela idéen med husbil är friheten att själv välja. Man har ju allt – kök, kyl, frys, toalett, dusch och TV om man så vill. Och strömmen är ju heller inga problem, man slår bara över på gasolbrännaren när man står stilla. Mora får bli undantaget och vi hamnar bland lite annat husbilsfolk. Visst är det bra att utbyta erfarenheter och få en del matnyttiga tips. Nu börjar vi också närma oss den perfekta jämvikten. Nästan ingen lutning.
Nora lite från sjösidan. En pärla i Bergslagen värt ett besök.
Men när det gäller campingplatser är de nog mer anpassade för husvagnsfolket, som gärna ligger stilla lite längre. Som nyvunnen husbilsentusiast ställer man lite annorlunda krav. Som många andra husbilsägare söker man egentligen bara en bra uppställningsplats. Det borde kommunerna tänka på när man planerar för fritidsfolket.
Fler och fler upptäcker nämligen fördelarna med husbil. Och i sommar har i alla fall jag aldrig sett så många husbilar på den svenska vägarna, både svenska och utländska. Nåväl, vår gourmetavstickare fick bli till Carl Jan Granqvists matparadis Grythyttan.
Först en rundvadring i Måltidens Hus med sitt färgsprakande tak, vars paviljong flyttades hit från världsutställningen i Sevilla 1992. Här driver Örebro universitet sedan några år högskoleutbildning för kockar och servitörer. Men det är Gästgivaregården som är vårt riktiga mål denna dag.
Nere i den lummiga parken kan vi parkera vår Hymer 614, byta om, ta en drink och sedan vandra upp till den välfyllda matsalen. Jo, mycket imponerar inte minst priserna. Men vi hugger in – pilgrimsmusslor med limesås till förrätt med ett glas vitt. Utsökt! Själv väljer jag sedan gös och potatiskross med skaldjur och vit sparris. Det blir ett rött vin i den nedre prisklassen kring 400 kronor! Avslutar med den lilla ostbuffén och kaffe ute i trädgården. Det blev en middag som heter duga. Men smakar det så kostar det och jag vet inte om jag vill avslöja slutnotan. Men det här var å andra sidan sommarens planerade matäventyr. Fortfarande framlut, märkligt. Dalarna i all ära men Bergslagen är nog mer min melodi.
Små sjöar, öppna ängar och intressanta utflyktsmål. Färna Herrgård och Ebba Brahes lusthus mellan Fagersta och Köping är värda ett besök. Här passar vi också på att göra en mellanlandning hos släkten utanför Fagersta. Åter visar det sig hur bekvämt och enkelt ett sådant spontant besök blir när man har eget hus med sig. Här blir konsten fulländad.
Den perfekta jämvikten har uppnåtts.
Jag tror inte det vattenpass har uppfunnits, som skulle få luftbubblan att flytta sig en tusendels millimeter nu. Vi har blivit ett med vår Hymer 614.
Bergslagen har många andra pärlor. En heter Nora. Det var här Maria Lang skapade sina deckare. Den pittoreska staden är en idyll som man gärna vandrar länge i, helst längs vattnet. Och så råkar det bara vara marknad i Nora… För eller senare kommer man alltid till den punkt när man måste ta avsked av en kär vän. Det var med stort vemod vi skildes från vår Hymer 614 i Örebro för att fortsätta till Stockholm och kryssa i Stockholms underbart vackra skärgård. Vi gjorde det i en skuta som sedan urminnes tider tuffat fram med kraftig slagsida. Vi var tillbaka på ruta ett. Hur vacker skärgården än må vara så längtade vi tillbaka till vår Hymer 614 med den perfekta jämvikten och balansen.
