Efter bara 70 minuters flygning från Köpenhamn är vi klara att landa på flygplatsen i Bergen. Under resans gång har jag i det klara solskensvädret haft en fantastisk utsikt från kustlinjen in mot fastlandet med flera stora glaciärer, bl.a. till Folgefonn glaciären.
Klicka för större bild BergenDet är sen eftermiddag och vi hinner tyvärr inte se mycket av denna spännande kulturstad idag. Men vi ska bara besöka den världsberömda Bryggen, som består av gamla träbyggnader och som är med på UNESCO:s lista över de kulturarv i världen som är värda att bevara. Det blir en kort tur genom de smala gränderna med mörka svalgångar. Mellan de långsträckta byggnaderna är trottoaren belagd med trägolv.Den ursprungliga bebyggelsen från 1100-talet brann ner vid storbranden 1702, vilken lade hela området i aska. Men man hittade de ursprungliga byggnadsritningarna och återuppbyggde byggnaderna i den ursprungliga stilen. Byggnaderna ser tomma och något fallfärdiga ut, men här håller bl.a. konsthantverkare till och i en del av husen har man öppnat maritima restauranger.Bergen är också ”känd” för sitt regniga väder. Det sägs att det regnar mer än 200 dagar om året – dvs. det öser inte ner i 200 dagar, även en mindre lokal by räknas! Men nu har jag varit här två gånger och båda gångerna i strålande sol!
Klicka för större bild BergenbananVi tar tåget mot Oslo förbi Myrdal – där det finns en tågförbindelse mot Flåm – och upp till Norges högst belägna järnvägsstation Finse, 1 222 m.ö.h. Turen tar ca 2 timmar, så man kan faktiskt komma från Köpenhamn till högfjället vid Finse på ca 4 timmar – om allt är tillrättalagt enligt flygavgångar och tågtidtabeller.Det som gör störst intryck när man stiger av tåget vid Finse, är utsikten över den enorma jökeln – Hardangerjökeln – med Blåisen liggande lite nedanför till vänster på glaciären. Och naturligtvis kom jag ihåg den gången jag vandrade runt om glaciären och med värkande fötter nådde fram till Finse. Den gången blev det en vilodag – också med en cykeltur på Rallarvägen.På norska talar man om platsen som en ”stad”, men här är det alltså långt mellan husen, vilka domineras av hotellet Finse 1222 och cykeluthyrningen. Lite längre bort ligger Finsehytten, som ägs av Den Norske Turistforening (DNT). Dessutom finns det lite privatägda stugor.Invånarantalet? Jo, det finns faktiskt 8 fast boende i Finse!På den andra sidan om järnvägsspåren håller Rallarmuseet till och det ska vi titta närmare på.
Klicka för större bild RallermuseetFramför museet håller ett nutida snöröjningståg som ett stort monster. En jättestor plog – närmast att jämföra med en grävmaskin för tunnelborrning – är monterad framtill på tåget. Man ska tänka på att området här bara är snöfritt ca 3 månader om året och för att hålla spåren rena från snö är det nödvändigt med dessa stora maskiner.Längre borta kan man se järnvägsvagnar av äldre datum, vilka bl.a. utnyttjades till att frakta arbetare och material medan vägen och järnvägen byggdes.Inne i museet har man rest ett litet skjul som visar hur rallarna – så kallades arbetarna som byggde järnvägen – bodde under byggprojektet. Två män i varje kojsäng, ett spartanskt bord och stolar. Absolut ingen lyx!På planscher och i montrar kan man se diverse effekter från perioden och vi får ett gott intryck av det hårda slit som dessa arbetslag utsattes för.
Klicka för större bild Hotell och turiststugorPå sommaren är det naturligtvis Rallarvägen, som drar till sig tusentals turister, men också guidade fotvandringar till Blåisen är en av turistattraktionerna. Och så är Finse – som tidigare antytts – en knutpunkt för fjällvandrare.På vintern finns det fin skidterräng här – även det inte finns någon möjlighet att söka lä bland träden om det blåser. I så fall får man mysa inomhus medan snöstormen bedarrar. Höjdpunkten för många är den 17 maj – Norges nationaldag, då ”alla” norrmän vallfärdar på skidor upp till Hardangerjökeln.
Klicka för större bild RallarvägenRallarvägen är Norges mest populära cykelrutt. Den går genom storslagen högfjällsterräng från Haugastøl via Finse till Flåm. Rallarvägen är en stor naturupplevelse och ett minne från den gången man byggde Bergenbanan. Vägen byggdes övervägande med handkraft och användes som transportväg när järnvägen byggdes, vilken öppnade 1909. Från vägen kan du se järnvägen nästan hela tiden.Rallarvägen är 8 mil lång och går från Haugastøl i öst via Finse och Hallingskeid över Vatnahalsen och ner genom Flåmsdalen till Flåm i väst. Vägen är förbehållen cyklister – men bilister har möjlighet att köra ca 1,6 mil från Haugastøl till Storurdi, där vägen är avspärrad. Härifrån är det ren cykel- och vandringsled.Det mesta av vägen är grusstig, men på flera ställen är vägen mycket stenig, så du får stå av och leda cykeln. Det är inte omöjligt att cykla, men det kan vara farligt! Även över snön, som på flera ställen ligger rakt över Rallarvägen under hela året, är man tvungen att leda cykeln.På grund av höjdskillnaden från Haugastøl 988 m.ö.h. över Finse 1 222 m.ö.h. och vidare till Fagernuten 1 301 m.ö.h. och ända ner till Flåm 2 m.ö.h., cyklar de flesta från öst mot väst. Det gör vi också idag.
Klicka för större bild Cykeltur på RallarvägenVår cykeltur går från Finse och ner till Vatnahalsen – gott och väl 3,5 mil företrädesvis nedåt!På cykeluthyrningen i Finse hyr vi cyklar samt hjälm. Och det är faktiskt inte helt billigt att hyra cykel för en dag. Det beror på att cykeln ju ska transporteras tillbaka efter användandet och det tar NSB (Den Norske Statsbane) bra betalt för (ca hälften av uthyrningspriset per dag).När du får cykeln ska du kolla bromsar, sadel och ställa in höjden, så du sitter rätt innan du börjar. Och så går det neråt den första biten.Jag och Søren har kört lite i förväg och undrar var resten av gruppen blir av. Vi tar god tid på oss att fotografera och en stund senare kommer Jakob farande fram till oss. Jo, efter ca 5 km hade kedjan hoppat av på Johns cykel och han har nu – via mobiltelefonen – ringt efter hjälp.Från cykeluthyrningen kommer en kille cyklande med en ny kedja. Här får ju inte några bilar köra. Kedjan sätts på och han sticker igen, efter att ha kollat att allt fungerar. Och det gör det naturligtvis inte alls! Kedjan är slak och vi kan inte spänna den, då vi inte har några verktyg med oss. Då killen redan är långt härifrån, måste vi åter telefonera till cykeluthyrningen och så kommer de ut igen – den här gången med en ”ny” cykel.
Klicka för större bild Under tiden har vi beslutat att fortsätta cykelturen vidare mot Rallarvägens högsta punkt vid Fagervattnet 1 343 m.ö.h, där Jakob får punktering.Ingen pump – inga verktyg – inga lagningsgrejor! När vi försöker ringa från mobiltelefonen inser vi att det inte finns någon täckning i detta området och därför heller ingen förbindelse.Lyckligtvis är det ”bara” ca 1 km ner till Fagernuts banvaktsstuga, där vi kanske kan få hjälp. Så medan vi andra cyklar – det kan vi göra utanför snön – leder Jakob sin punkterade cykel.Lyckligtvis har man på Fagernut – ca 1 mil från Finse – både ”reservdelar” och pumpar och här träffar vi en norsk familj på utflykt, som har de verktyg vi behöver och som bredvilligt hjälper till.Det är tur i oturen att skadorna sker så tidigt på färden. Hade vi kommit längre ner, hade vi inte kunnat använda mobiltelefonen, för där finns ingen täckning – och det hade varit extra långt att gå!Medan vi väntar på att de sista kommer fram till Fagernut, tar vi tillfället i akt och smakar lite på de hemlagade våfflorna med grädde och sylt och efter gott och väl en timmes tid samlas vi allihop igen och kan fortsätta vår cykeltur på Rallarvägen.
Klicka för större bild Över snönVid Fagernut stöter vi på de första snöhindren. Men det blir inte de sista. På flera ställen blir vi tvungna att stå av och leda cyklarna genom snömassorna och lyfta dem över större klippblock. Nog för att få svett på pannan!Med jämna mellanrum ser vi de gamla banvaktsbostäderna, som för det mesta ägs NSB. På bostäderna är namn och byggår angivna.Efter ca 2 mil kommer vi till en liten väg, som visar vägen till Hallingskeid. Här har DNT en stuga med självbetjäning 1 110 m.ö.h. och här finns en järnvägsstation.
Klicka för större bild Många vackra vattenfallVi befinner oss på det ”nakna” högfjället, som ändå inte är så naket. Det blommar överallt. Här har ju växterna bara kort tid på sig att blomma, bli befruktade och sätta frö innan snön åter täcker landskapet. Några växter blommar redan när snön smälter. Även om dagarna är långa här, har vi inte midnattssol på dessa breddgrader. Så naturens livscykel har det arbetsamt.Nerför fjället rinner smältvatten i små bäckar, som samlas i större vattenfall för att till sist bli till en brusande älv. På flera platser rinner vattnet utöver klipporna och bildar fina vattenfall. Vi följer älven neråt mot Klevagjelet.Naturen är fin och långsamt ändras växtligheten och blir ännu mer frodig ju längre neråt vi kommer. De flesta i gruppen har kört om mig, då jag har mycket att göra med att föreviga det vackra landskapet.Här rinner flera älvar ihop och kastas vidare ut i en brusande fors, som är början på Flåmsälven. Landskapet är barskt med lodräta fjällsidor och med den smala Rallarvägen närmast hängande på fjällsidan. Här ska vi verkligen akta oss, så vi inte faller utför fjällsidan.
Klicka för större bild KlevagjeletNu går det för det mesta neråt och då vädret är varmt, har jag rullat ihop min skjorta och stuckit in den i snörena på ryggsäcken, som är fastspänd på bagagehållaren. Stigen är på vissa ställen så stenig, att det är oförsvarligt – för att inte säga omöjligt – att cykla. Så jag leder cykeln medan den hoppar över stenarna.Vid Klevagjelet upptäcker jag att min skjorta har fallit av cykeln. Det måste ha hänt under alla skakningarna över stock och sten. Jag frågar siste man Søren, då han hinner fram till mig, om han har sett den. Jo, och han har tagit den med, men bara för att upptäcka att den också har fallit av hans cykel!Av detta kan vi lära, att allt ska spännas fast ordentligt – och stoppas ner – på denna steniga och ojämna väg.Jag har dock inte givit upp hoppet om att hitta min skjorta igen, så jag ställer cykeln, kastar cykelhjälmen och springer tillbaka dit vi kom ifrån. Över Klevabron och uppåt igen mot forsen. Jag frågar flera personer på väg neråt, om de har sett en skjorta som någon tappat, men nej! Nästan uppe vid forsen – ca 1 km därifrån – hittar jag skjortan, som har glidit in under ett litet vattenfall och har blivit både plaskvåt och jordfärgad. Därför hade ingen sett den. Nå, tillbaka igen efter den ofrivilliga joggingturen och upp på cykeln och efter de andra.
Klicka för större bild VatnahalsenNu går det brant neråt dalen och snart är de andra inhämtade och vi är nu under trädgränsen. På serpentinvägar snor vi oss neråt och har en känsla av att vi snart måste vara nere vid havsytan! Långtifrån! Vid Vatnahalsen – som också är en av stationerna på Flåmsbanan – ligger Vatnahalsen Högfjällshotell, 820 m.ö.h. och det är slutmålet för vår cykeltur idag.Och vad kan vara mera lämpligt än att hålla en längre paus här och återhämta sig med en god måltid?Man kan visst cykla vidare härifrån – 2 mil nerför de berömda 21 serpentinsvängarna genom Flåmsdalen till Flåm på ca 2 timmar, men inte idag! Från Vatnahalsen är det en enastående utsikt ner i Flåmsdalen, där man tydligt kan se den nedersta delen av Rallarvägen.
Klicka för större bild FlåmsbananMen vi ska inte cykla vidare – vi ska med tåget nerför en av Europas brantaste järnvägssträckor, Flåmsbanan. Denna attraktion drar till sig mer än ½ miljon människor varje år och är utan motsvarighet i Europa. Med en total längd på 2 mil och med en höjdskillnad på 865 meter har den en stigningsgrad på 1 meter var 18:e meter. Stigningen är helt enastående för en vanlig järnväg och för att klara höjdstigningen har delar av banan lagts som en tunnel i spiral in och ut ur fjället. 20 tunnlar ska vi igenom. Turen går ner genom den trånga och branta Flåmsdalen, med utsikt över vattenfall och mäktiga fjäll och tar omkring 55 minuter. Tåget kör långsamt och stannar vid de allra vackraste utsiktspunkterna. Vid den mäktiga Kjosforsen har man byggt en liten plattform, där passagerarna kan stiga ut för att betrakta vattenfallet på närmare håll – allt medan tåget väntar.Och så är vi plötsligt vid slutmålet ända nere vid Aurlandsfjorden, som är en gren av världens längsta fjord – Sognefjorden.
Klicka för större bild VägvisarePlats: Rallarvägen längs BergenbananÅrstid: AugustiLäs mer på Rallarvägen www.rallarvegen.noRallarmuseet www.rallarmuseet.noFinse 1222 www.finse1222.noVatnahalsen Högfjällshotell www.vatnahalsen.comFlåmsbanan www.flaamsbana.noSe ocksåBergen Turistinformation www.visitbergen.comTuristbyrån i Flåm www.visitflam.comAurland, Flåm, Lærdal Turistinformation www.alr.noGenerellt om turism i Norge www.visitnorway.comEventuella frågor och kommentarer kan sändas till thomas@rejsejournalisten.dk Läs mer om aktiv semester på www.vildmarksliv.dk
