Det var en kväll i sydvästra Spanien. Vi hade precis kört in och parkerat vår Combi-Camp på parkeringsplatsen framför en gammal äkta bodega, ägd av Gonzales Byass, i en bergsby som heter Jerez de la Fonterra.
Det finns goda skäl att söka upp denna lilla by om man är i södra Spanien. Det är nämligen här den bästa sherryn i hela världen tillverkas och därmed också den bästa maten, baserad på smak av sherry eller vin. Den nästan 175 år gamla bodegan hos Gonzales Byass.
Här mötte vi Kristian von Krogh, den danske konsulen i denna delen av Spanien och han bjöd in oss till bodegan där Gonzales Byass för 175 år sedan började det stora sherryäventyret.
Statyn av Manuel González, grundare av Bodega Gonzales Byass
Den mest kända sherryn i det här området är Tio Pepe. Kristian berättar vidare: ”Manuel González började med att göra tio fat första året, men redan efter tre år gjorde han över 800 fat, och exporterade till England och Amerika. Han blev partner med engelsmannen Robert Blake Byass och kunde således under det nya namnet Gonzales Byass göra sig gällande på den internationella marknaden”.
Gonzales Byass säljer idag i över 100 länder och producerar över 25 miljoner flaskor Brandy, som är en spanskproducerad ”Cognac”. Konsulen berättade vidare att de har ett roligt sätt att prova vinet på, som stammar från de allra första åren då man skulle hitta en fin sherry till Gonzales farbror, Pepe.
Efter vad som berättats så hade det glömts ett par glas sherry på golvet i en av de stora lagerhallarna, då det dök upp några möss och drack från ett av glasen. Det var endast ett glas de var intresserade av så Gonzales tog upp en krita från sin ficka och skrev ”Tio Pepe” (farbror Pepe) på det fat som sherryn i glaset kom ifrån. Han skapade på så sätt den nu så världsberömda sherryn, Tio Pepe.
Sherry värdig även de minsta finsmakarna
Som en hyllning till Tio Pepe sätter man idag ut ett glas av den nya ”mosto” (det färskpressade vinet som det görs sherry på) på golvet i en av bodegorna, tillsammans med en liten stege och väntar spänt på om mössen kommer fram för att smaka på sherryn. Det har de gjort varje år fram tills idag, men det sägs att om mössen inte skulle vilja dricka av sherryn, då kommer man inte att göra någon det året.
Trots den goda historien så ville jag själv se det med egna ögon. Så jag gömde mig i bodegan en natt. Och här bredvid kan ni se bilden jag tog med blixt, mitt i natten. Tack till Combi Camp, www.combicamp.com
