Målet för vår hösttripp är Jokkmokk, och det är tredje gången i år som vi kör den långa sträckan till midnattssolens och samernas land. Men midnattssolen är för länge sedan borta och dagarna blir nu kortare och kortare. Dagarna är kort när solen bara är uppe omkring sju timmar. Körningen delar vi upp i flera etapper. För om vi skulle köra raka vägen, 150 mil, skulle det ta kål på oss.
Klicka för större bild Jokkmokk camping- inte en själ?Vi ankommer till Jokkmokks Camping och Turistcenter sent på kvällen, och tro mig, vi är de enda på hela campingplatsen! Det är alltså inte några problem med att hitta en bra plats. Luften är disig och vi ser knappt lilla Lule Älv som rinner förbi området där campingen ligger. Vi lägger oss ändå nere vid vattnet i hopp om att vädret någon av de närmaste dagarna skall bli bättre. På den här delen av campingen finns ingen tillgång till ström, men husvagnens batteri är helt uppladdat, så vi har massor av ström och väljer därför ”friheten”, nära vattnet. Det är nästan som att utnyttja allemansrätten….Med flanellpyjamas på och täcket instoppat intill kroppen ligger vi och njuter av ljudet då blad från träden faller ned på taket likt ett stilla regn.
Klicka för större bild Älgjakt och ingen hemmaNästa morgon vaknar vi så tidigt att kroppen nästan vägrar att stiga upp. Men det är bara och bita i det sura äpplet, även om det är frestande att ligga kvar under det varma täcket. Vi har nämligen bestämt möte med Roger på Kronogård, cirka 5 mil söder om Jokkmokk. Ochh dagens största utmaning blir att få en ”älg på kroken”. Älgjakten är redan i full gång, med endast ett avbrott på 2-3 veckor då älgtjuren är brunstig. Därefter drar den igång på nytt. Det var inte helt lätt att få fatt i Roger. I dessa älgjaktens tider är alla på fjället eller i skogen för att jaga. I stort sett ingen är hemma. Tillslut möter vi i alla fall en morgonpigg Roger och hans hund Scott, på gårdsplanen vid Kronogård. Viu befinner oss mitt i ett enormt naturreservat på 130km2.Med geväret på axeln och fullpackade ryggsäckar ger vi oss sedan ut på fjället för att ta oss djupt in i den vackra höstskogen. Det är en alldeles speciell stämning i skogen den här morgonen. Diset ligger lågt över sjöar och myrar. Daggen hänger tungt på grenar och blad och i de få spindelnät som finns kvar. Vi har kommit en bit upp i höjd och här har den första nattfrosten kommit. Det är nästan inga blad kvar på träden . Men det är ändå obeskrivligt stämningsfullt. Vi går länge utan att någon av oss säger något. Så gör man ju på jakt, i varje fall om man skall få möjlighet att se några djur.Medan vi andra är tysta och lyssnar är Scott i full fart med att avsöka området framför oss. Han vänder tillbaka till husse för att checka av så att arbetet han utför är okej. Ett fascinerande samspel mellan hund och människa. Scotts specialitet är egentligen att jaga fåglar upp ur gräset och sedan tala om för sin jägare i vilket träd de har satt sig. Men det ser ut som Scott kan leta efter vad som helst. Plötsligt kommer han galopperande i full fart förbi oss, tätt i hasorna på en snöhare som redan bytt om till vinterpäls och därför är lätt att se. Vi har under lång tid nöjet att bli underhållna av den kritvita haren som kämpar för att inte bli fångad. Haren vinner. Scott ger upp efter en 500 meters spurt ute på den sumpiga myren.
Klicka för större bild Vi går länge utan att någon av oss säger något. Så gör man ju på jakt, i varje fall om man skall få möjlighet att se några djur.Medan vi andra är tysta och lyssnar är Scott i full fart med att avsöka området framför oss. Han vänder tillbaka till husse för att checka av så att arbetet han utför är okej. Ett fascinerande samspel mellan hund och människa. Scotts specialitet är egentligen att jaga fåglar upp ur gräset och sedan tala om för sin jägare i vilket träd de har satt sig. Men det ser ut som Scott kan leta efter vad som helst. Plötsligt kommer han galopperande i full fart förbi oss, tätt i hasorna på en snöhare som redan bytt om till vinterpäls och därför är lätt att se. Vi har under lång tid nöjet att bli underhållna av den kritvita haren som kämpar för att inte bli fångad. Haren vinner. Scott ger upp efter en 500 meters spurt ute på den sumpiga myren.
Klicka för större bild Vi slår läger en stundTillsammans letar vi efter torrt bränsle i skogen. Det är lite av en konst i det fuktiga vädret men knepet är att hitta en gammal stubbe, som man hugger sig in i tills man kommer åt det torra träet. Vi tittar med spänning på Roger då han öppnar sin ryggsäck.
Klicka för större bild Till och med Scott vet att det gömmer sig en godbit till den här pausen. Inom kort har Roger gjort en läcker frukost bestående av varmt tunnbröd med smör och stekt renkött.
Klicka för större bild ”Mums”!!Vi samtalar om varför all mat smakar så mycket bättre ute i naturen och blir eniga om att det är hela stämningen runt brasan, skogen, sjön och värmen från den sprakande elden som gör det.
Klicka för större bild Vi tillbringar hela dagen i skogen och även om vi inte skjuter någon älg eller ens ser en, så är själva naturupplevelsen så stor. Och det är ju egentligen den största anledningen till att vi är här.
Klicka för större bild Älgkött trots alltInnan vi lämnar Kronogård och tar kurs mot Jokkmokk igen kommer Roger springande med 500 gram älgbiffar som vi får ta med hem. På vägen tillbaks stannar vi vid Polarcirkeln, som vi korsar för jag vet inte vilken gång detta året. Men enligt tradition stannar vi för att föreviga ”passerandet” på film.
Klicka för större bild Tillbaks hemma i husvagnen tillagar vi på bästa sätt biffarna efter Rogers anvisningar. Vi äter det på svenskaste sätt, med kokt potatis, sås och lingonsylt. Och vi överdriver inte när vi säger att det välhängda köttet smakar himmelskt!
Klicka för större bild Middagen blev slutet på en mycket lång dag med massor av frisk luft och en underbar naturupplevelse. Därefter var det inte speciellt svårt att somna in i den uppvärmda husvagnen. Vi kör en Solifer Finlandia S10 på 6.30 meter. Den har enkelsängar i bakänden, kök och badrum i mitten och en stor rund sittgrupp i det öppna rummet. Så vi har gott om plats.
Klicka för större bild En dag i samernas teckenNästa dag står i kulturens tecken. Vi gör först ett besök på Ajtte-museet som berättar om Jokkmokks-, samernas- och nybyggarnas historia fram till idag. På museet får vi ett bra intryck av samernas liv. I generation efter generation har allt föregått på naturens premisser och i renarnas fotspår. Det är imponerande att se deras förmåga att leva (överleva) i en ibland mycket hård och obarmhärtig natur. Mitt emot Ajtte ligger den samiska högskolan dit unga samer från hela Skandinavien kommer, och som betraktas som samernas kulturcentrum för att lära om deras eget folk. Problemet är att många samer idag inte lever av rendrift utan har flyttat till städerna och lever på helt andra sätt. Högskolans största uppgift är därför att lära eleverna om deras egen kultur, så den inte försvinner. Skolan är mycket populär och intresset att studera där ökar bland unga samer. Vi blir visade runt av Perisak, som är lärare och även välkänd samekonstnär. Vi möter också unge Elias från Norge och Fredrik från Sverige som båda arbetar med samiskt hantverk. En kniv och en kuksa (ett träkrus). De flesta av de material som de arbetar med har de själva funnit i skogen tidigare i år.
Klicka för större bild Mötet med den stora konstnärenMitt på dagen planerar vi in ett besök hos en av de största, nu levande, samiska konstnärerna, Lars Pirak. Hans verkstad ligger i förbindelse med hans privata hem, i utkanten av Jokkmokk. Vi stiger in i en varm lokal där kreativiteten och Lars vänliga välkomnande är det första som möter oss. Lars är född 1932, inte så långt från Jokkmokk. Redan som barn, när han gick i nomadskolan, visade han stor talang för de olika samiska konstformerna.
Klicka för större bild Lars kunde teckna, måla och arbeta med trä och horn och som ung konstnär började han att sälja sitt hantverk till turisthotell i området. 1949 deltog han i sin första utställning och året därefter tog han emot sitt första konstnärspris. Ett pris som idag är följt av otaliga andra utmärkelser.
Klicka för större bild Vi sitter länge och lyssnar till Lars alla berättelser om samernas liv och hans eget långa liv och blir fullständigt fascinerande. Så han fortsätter att berätta om den nordsvenska naturen och samernas egen kultur. De målerier vi ser omkring oss sätter automatiskt bild på de levande orden som långsamt men säkert kommer från Lars.Idag är han känd för sina målerier, där renar är ett favoritmotiv, men också för sina imponerande knivar med fantastiska utsmyckningar som väcker stor uppmärksamhet hos både samlare och beställare.
Klicka för större bild Jag sitter länge och studerar LarsMed säker hand och med full kontroll över sina redskap ristar han in närmast mikroskopiskt små samiska symboler i knivens handtag som är tillverkat av horn. Ett fantastiskt stycke precisionsarbete.Innan vi vet ordet av har vi varit där i tre timmar eller kanske mer till och med. Men det har det varit värt. En helt annan sak är att man i dessa trakter inte bara går hem till folk och kommer dem in på livet så här som vi fått göra. Det tar tid, lång tid. Men har du tiden så väntar upplevelser som sätter djupa spår i ditt inre. Vi byter adresse med Lars och lovar att komma förbi nästa gång vi kommer på Jokkmokk-besök. Kanske blir det redan i februari när samernas vintermarknad hålls för den 397:e gången i rad.Vi tar avsked med Lars som uttalar orden ”buorre viessom Rasmus och Anne-Vibeke” till oss. Det är samiska och betyder tur och lycka. Vi takkar och önskar honom detsamma.
Klicka för större bild Hundarna blir aktivaPå vägen hem gör vi ett kort stopp vid ett litet hus i skogen. Här bor Matti och Karin tillsammans med 35 slädhundar. Jag måste erkänna att jag är svag för slädhundar och särskilt Sibirian Huskies.Den lilla men arbetsamma hunden har ett fantastiskt lynne. Vi står mitt i den stora hundgården, där alla hundar går fria tillsammans. Det är dags för deras kvällsmat och för social samvaro. Hundarna kan märka att vintern är på väg och får för varje dag mer energi. Deras högsäsong väntar runt hörnet och de väntar på att få komma ut och pulsa i den vita snön. Under våren och sommaren har de vilat ut, medan hösten kommer att gå till att träna inför, och komma i form till de långa turerna på fjället. Vi har redan planerat en vintercamping i Sälen och en sak är säker. Hundsläde står på programmet.
Klicka för större bild En god bok med i sängenDagen slutar med en god middag i husvagnen och därefter huvudstupa i säng. Det är skönt att ligga under det varma täcket med en god bok, te och lite snacks som dagens sista upplevelse. Utanför är det 1-2 grader kallt och det snöar lite. Det är då camping är som allra bäst.
Klicka för större bild I morgon…..I morgon kör vi i riktning mot Arvidsjaur. Vi har inga planer på hur långt vi skall komma, men det spelar ingen roll, vi har ju allt med på kroken och så länge det finns bensin i bilen går det framåt. När vi inte orkar köra längre stannar vi bara till på första bästa campingplats. Hur svårt kan det egentligen vara? Mer infoHusvagnen kan du se på www.solifercaravan.seBilen kan du se på www.subaru.seCampingplatsen kan du se på www.camping.se Frågor och kommentarer kan mailas till:anne-vibeke@rejsejournalisten.dk
