Det mest värdefulla som jordbrukaren Håkon Tolfsby i Aremark, Norge, hade att bjuda på var en otillgänglig kuststräcka längs sjön Storalee. I dag står det 110 husvagnar vid den idylliska naturplatsen. Jordbrukaren har blivit campingkung i sitt eget rike.
Klicka för större bild Vi rullar fram längs Øymarksjøen och passerar kommungränsen till Aremark. Det luktar jordbruk, resterna av sommar och nyslaget hö tränger sig på. Bladen kämpar fortfarande mot naturen och har lyckats behålla sina gröna färger. Än så länge. Vi svänger av huvudvägen. Längs slingriga vägar och genom djup skog fortsätter vi färden i nästan en mil. Sedan öppnar sig landskapet. Taken på ett hundratal husvagnar synliggörs. Också ser vi Storalee breda ut sig i landskapet. Vi är i Håkon Tolfsbys rike. Jordbrukaren som satsade på att jobba med människor, som valde att dela sin egen bakgård med människor från hela östlandet. Mycket jobbTolfsby öppnade efter ”provasigfram” metoden för 13 år sedan. Det var ingen dans på rosor att vara jordbrukare i Norge då. Jordbrukarna fick se sig om efter andra sätt att tjäna pengar på. – Det var dåliga tider för jordbruk. Jag började för att tjäna pengar, men det har tagit många år att lära sig området. Vi hade 25 vagnar här första året. I dag är det 100. Nästa år utökar vi med 40 vagnar till. De senaste fem åren har vi drivit platsen professionellt, men pengar har vi inte tjänat ännu. Det har varit stora investeringar, säger Tolfsby. Varje år säger Storalee camping nej till över 100 förfrågningar från folk som vill in på platsen. Och det har blivit en fin plats, ett lufthål från en stressad vardag. Landskapet går från tät skog till gyllene åkrar, grönt gräs, ljung och över i vatten. Det är luftigt på platsen trots 110 husvagnar. Vackra trädformationer sträcker stolt på nacken nere i vattenkanten. Estetiskt vaggar bryggorna på Storalee, sjön som omgärdar hela campingplatsen med sina vikar. Idyllen här är omöjlig att undvika. Sinnesro dyker tar upp tankarnas plats. Vi vandrar genom natursköna hagar, passerar häckar och blomsterrabatter i olika valörer och färger. Här står vagnarna inte vägg i vägg. Det är nästan som hemma. Känslan av att gå runt sitt eget hus finns här. Vi förstår mycket väl att folk står i kö för att få en plats på den här campingen.
Klicka för större bild – Vi förstod att det mest värdefulla vi hade att bjuda på var kuststräckan här nere vid Storalee. Vi kartlade inte behovet innan vi startade upp verksamheten, men det har ökat allt eftersom. Det har varit ett enormt pådrag. Platsen ligger inte mer än en och en halv timmes körning från Oslo. För 13 år sedan hade vi bara Östfoldinger här. Men idag är 50 procent av gästerna från Osloområdet, berättar ägaren. Nu när säsongen är på upphällningen börjar folk redan att ringa för att få plats nästa år. Det blir inte lätt. Endast två av 100 vagnar försvinner efter säsongen. Det är extremt lite. Tolfsby har sedan starten fortsatt att utveckla platsen. Det finns alltid något att göra. – Om några år tjänar vi kanske pengar. Vi utvecklar hela tiden och har lagt ner mycket pengar och tid för att få ut det bästa möjliga. Vi är väldigt nöjda med oss själva, ler Tolfsby. Grunden är badplatser, bryggor, båtplatser, paviljong, rutschbana, servicehus, kiosk, lekplats, fotbollsplan, minigolf och mycket mer. – Det finns egentligen inga gränser för hur mycket man kan lägga i det här, men snart är tiden inne för att stanna upp. Vi vill inte bli så mycket större än så här, säger ägaren. SmultronställeDet har nästan blivit som en liten by nere vid vattnet med folk och fä. Tolfsby själv trivs bra med sitt nya yrke. – Det var slitsamt i början med 30 vagnar. Mycket besvär. Nu är det 110, snart 150 vagnar och mycket trevligt här. Inget besvär mer och tonen mellan gäster och värdar är väldigt fin. Det är egentligen helt fantastiskt. Vi kör en lite kollektiv linje här på bruket. Folk är gärna med och tar i. Vi har sommarfester där folk själva bidrar. Det stärker sammanhållningen, säger han. Åter är tiden inne för att utvidga platsen, men Tolfsby skyndar långsamt. Han har ingen önskan om att bli störst även om han har platsen.– Vi har satsat på större platser till varje enskild uppställningsplats i stället. Varje vagn har 150 kvm att utnyttja. Det är gott om plats. Vi planterar också häckar på alla platser. Runt 4 000 plantor har vi satt ner i jorden. Sedan gör folk själva som de känner för inne på sitt eget område. Det har de gjort. Det syns tydligt att det är fastboende vi har att göra med. Det är inte många vagnar som endast har förtält på sina vagnar. Så kallade ”spikertält”, (vinter- och sommarrum på svenska) har skjutit i höjden. Det är tillåtet att bygga liknande ”hytter” till vagnarna på 12 kvadratmeter. Det ger gästerna möjlighet att använda vagnen året runt.
Klicka för större bild – Det är helt okej med ”spikertält”. Folk bygger för att vara här så mycket som möjligt. Det blir varken fulare eller sämre miljö av sådana spikertält. Inte heller har miljön förstörts av campingplatsen. Det här området var otillgängligt innan vi startade campingplatsen. Ingen fick komma hit och bada till exempel. I stället har vi skapat ett friområde. En strandzon. Campingplatsen stänger därför inte för allmänheten, men har gett folk en möjlighet att använda detta smultronställe. Många från bygden kommer hit och badar. Det fick de inte lov till tidigare, konstaterar Tolfsby. Självgjort är välgjortTolfsby har lyckats skapa en vacker plats utan för mycket liv och oväsen. Trots alla gäster är det mindre väsen på Storalee camping än i bostadsområdet Tolfsby bodde i då han en stund gästade Oslo.- Folk är flinka. Vi går heller inte runt på platsen och leker poliser. Det behöver vi helt enkelt inte. Jag har tillräckligt med saker att sätta i händerna ändå. Vi har själva stått för utvecklingen av platsen och gjort allt arbete själva. Både grävande och byggande. Annars hade vi gått i konkurs för länge sedan. Det blir stora fasta avgifter för driften genom ström, underhållning och renovering. – Jag driver fortfarande lite jordbruk vid sidan av, men har lejt ut markerna. Även om jag har plats för dubbelt så många platser som idag, stannar vi på 150. När man rundar 200 krävs det en helt annan driftsapparat. Vagnarna är spridda på runt 70 hektar, något som ger gott om luft mellan varje uppställningsplats. Folk upplever inte att de bor på en jättecampingplats. Vi har klarat att behålla intimiteten, menar Tolfsby. Nu bygger han också hytter för uthyrning. Efterfrågan är stor sommartid. Utöver det sätts det upp ett litet servicehus för vinteranvändning. Fram till i år har platsen varit öppen mellan påsk och oktober. Nu blir det helårsdrift vid Storalee.- Folk har varit här på vintrarna förut också, men har inte haft duschmöjligheter då. Det får de nu. Det börjar bli färdigt här nu och vi stortrivs. Den bästa komplimangen jag har fått i år är värd att ta med sig. ”Det är härligt att komma till en plats där man inte får skäll”, var det en dam som sa. Det stämmer nog det. Här skäller vi aldrig. Vi pratar istället. Jag får heller aldrig skäll, säger Tolfsby nöjt.
Klicka för större bild PlatschefJan Kinstad kom som gäst för 11 år sedan, och har sedan blivit kvar. Han har varit vaktmästare, men de senaste åren har han fått titeln platschef.- En fin titel. Det låter bra. Jag började som gäst 1993, då vi låg på ”Storgatan”. Efter vart har jag fått en plats lite längre bort, säger han. Kinstad ligger fast här från tidig vår till sen höst. Han är knappt hemma i Vestby.- Jag trivs med campinglivet. Av friluftsliv och atmosfär har vi allt vi behöver här ute. Det är ett alldeles speciellt ställe. Mycket känt folk är det här också. Om inte jag vet namnet på alla, så vet de i alla fall namnet på mig. I alla fall ungarna. Jag bor precis vid lekplatsen. Nej, säger han och ser ut över vattnet. Det finns inget bättre ställe än det här. Här har vi allt. Båtliv, turer i skogen och mark, svamp, bär, cykelstigar, småsjöar, stora sjöar och mycket annat.- Lite speciellt är det kanske att runt 50 procent av gästerna har båtar, säger han och försvinner bort över platsen i sin traktor. Mycket skall fixas nu när säsongen är på upphällningen. Han har blivit trädgårdsmästare på äldre dar också. Likväl får han tid att njuta av campinglivet. Längre upp på platsen sitter Reidun och Odd Julås. Vagnen står på vänteplatsen. Det är första året här.- Vi ligger och väntar på att få fast plats här. Vi stortrivs här. Allt är väldigt ordnat. En städad och fin plats. Jag vet en del om det. Jag har campat på olika ställen sedan 1975. De senaste åren har vi varit vid sjön i Rygge. Där kunde jag varenda sten och stubbe utantill. Detta är sista stoppet i campinglivet, säger Odd Julås. Han hittade det han letade efter i Aremark. Nu vill han närmare vattnet genom en fast plats. Det är inte så lång tid kvar.- Jag tycker om att se vattnet. Dessutom har vi fått vänner lite längre ner på platsen. Vi tycker om livet på fyra hjul och detta är rätta platsen för oss, ler Julås. Skulle den här platsen locka får man ställa sig i kö. Som nämnts är det 100 förfrågningar varje år som Tolfsby säger nej till. Redan nu ringer folk angående nästa sommar. Det hjälper lite. Och skulle du ha sån tur att komma in på platsen så kostar det 5 000 kronor om året, samt ett tillägg för vintern på 600 kronor. Utöver det betalar du för ström. Men pengar är egentligen det sista vi tänker på när vi lämnar Tolfsby efter några timmars lugn och ro. Tanke på att resa tillbaka lockar ännu mer. En plats där man kan finna ro. Storalee vinkar adjö med en lätt bris som sänder några vågskvalp in över land, och önskar oss välkomna åter. Läs om platsen härwww.storalee.no
