Det är mer än 10 år sedan vi sist hade semester i Normandie och lusten att återse och hitta nya platser i nordvästra Frankrike var stor, så Allis och jag beslutade att vi den här gången skulle hålla en aktiv campingsemester i bil med våra medförda cyklar och tältutrustning.
Klicka för större bild Det var inte förrän efter middagen som vi fick packat färdigt och kom iväg. Genom Själland, Fyn och ner genom Sönderjylland gick färden vidare över Hamburg och Bremen mot Köln. På andra sidan Köln hade klockan blivit lite över 20.00 och det var tid att hitta ett hotell att övernatta på. Vi sökte i en by, men blev av vänliga människor dirigerade över till Frechen och här fann vi en skylt med namnet på ett hotell och följde denna. Men så blev skyltningen ”borta” och jag körde in till sidan för att fråga en förbipasserande cyklist om vägen. ”Varför vill ni ta in på det hotellet”, frågar han, ”Ni kan lika väl ta in på mitt.” Ja, men det var ju jättebra och efter att han hade förklarat vägen för oss, vände han cykeln och stod redan i receptionen då vi kom fram och blev registrerade. Hotellets namn är Schiffer och ligger bara några få hundra meter från Frechens huvudgata. Vi gick dit för att få lite kvällsmat och föll för den italienska restaurangen Dolce Vita, där vi påbörjade vår semester med en underbar måltid.
Klicka för större bild FécampNästa dag fortsatte turen genom Belgien och vidare i Frankrike över Amiens och mot Rouen. Vi svängde av mot Yvetot och hade nu bara den sista biten ut mot kusten kvar. Mitt på eftermiddagen rullade vi in i Fécamp och hittade utan några problem – bara genom att följa skyltningen – den kommunala campingplatsen Camping Municipal de Reneville ** på adressen Chemin de Nesmond.I receptionen får vi själva lov att välja plats på den stora, öppna, hästskoformade sluttningen och vi slår upp tältet högt uppe på slänten med utsikt ut över hela tältområdet. Husvagnar och husbilar är placerade lägre upp där sluttningen planar ut. Det finns också campingstugor här. Den kuperade terrängen har dock en nackdel – varje gång vi ska hämta vatten eller besöka servicehusen ska vi upp och ner för otaliga trappor. Vi kan heller inte använda köket, helt enkelt för att det inte finns något. Så matlagningen försiggår vid campen. Annars måste man ta en tur ner i själva stan, där det finns många fina restauranger. Den enda man kan handla på campingplatsen är bröd på morgonen från kl. 8.30 i receptionen. Alla andra förnödenheter måste vi ner i stan för att köpa.
Klicka för större bild Då vi har slagit upp tältet och druckit en kopp kaffe inbjuder vädret till en promenad ner till stan och över på den andra sidan hamnen. Här kan vi se, att en av bassängerna i hamnen är stängd med slussportar, så båtarna i marinan kan förbli flytande och inte hamna på bottnen vid ebb.Vi går upp på klinten till höger om stan mot den gamla kyrkan Notre Dame de Salut. Härifrån är det en fin utsikt över stan samt den bakomliggande kuststräckan med de vita, lodräta klintarna. Den här platsen är den högst belägna på kuststräckan – 110 meter över havet – och utsikten vidare norrut är imponerande. De branta klintarna avtecknar sig fint i det sena eftermiddagsljuset.Tillbaka på campingplatsen kan vi åter njuta av att vara i Normandie, allt medan solen sänker sig över Engelska kanalen.
Klicka för större bild Fritidsfiske vid ValmontDe skriker – måsarna – så vi är uppe tidigt och kan se, att dessa glupska fåglar vandrar runt på tallrikar och kokkärl, som andra campare har låtit ligga ute sedan kvällen före. Varför kan man inte diska efter sig? Vi kan inte vänta på att receptionen öppnar brödförsäljningen, så jag tar cykeln nerför backen och hittar bagaren nere vid hamnen. Och så gott det doftar. Ner i påsen med nybakad baguette och ett par croissanter och hem igen.Vi tar ut till den vackra dalen vid Valmont. Här finns det flera fiskvatten och put&take-sjöar. Att det är populärt att fiska här, vittnar alla fritidsfiskare om – både barn och vuxna – som är här redan tidigt på förmiddagen för att söka lyckan.
Klicka för större bild BenediktinpalatsetI Fécamp låg på medelåldern ett benediktinkloster, där munkarna framställde olika elixir genom att blanda växter som kunde bota diverse sjukdomar. En av munkarna, Bernardo Vicelli, kom 1510 på att destillera 27 olika växter och kryddor – och Benediktinlikören var uppfunnen.Men receptet försvann med munkarna under revolutionen 1791 och det var först i mitten av 1800-talet som en vinhandlare vid namn Alexandre Le Grand hade turen att hitta en anteckning i en av sina antika böcker. Denne man var visionär och satte igång likörproduktionen samtidigt som han fick sin produkt märkesskyddad mot kopiering. Han blev extremt rik och använde sina pengar på att bygga Benediktinpalatset omkring sitt destilleri och tapperi. Han köpte också otaliga konstföremål som vi i dag har stor glädje av att kunna se vid ett besök i palatset.
Klicka för större bild På en guidad tur hör vi om alla dessa olika konstföremål och en stor glasmosaik berättar hela historien. Boken med det hemliga receptet visas upp. Alexandre Le Grand med hela världen i sin hand och skyddsängeln finns också med. Liksom staden Fécamp och munkarna som stod bakom det hela. Utöver de fina konstföremålen och samlingarna med målningar, elfenbensutskärningar, träsnitt, böcker, mynt, nycklar, lås och kistor och mycket annat, kan man testa sina sinnen i en speciell sal, där alla de kryddor som ingår i likören kan ses, märkas – och doftas.Efter rundvisningen kan man få höra mer om likören, t.ex. att det tar ca 2 år att framställa den, men man kan också provsmaka och köpa de tre olika versioner som finns av Benediktinlikören.
Klicka för större bild Terre-Neuvas MuseumFécamp har stolta traditioner som fiskehamn. Det maritima museet Terre-Neuvas berättar stadens historia genom många utställda bilder, båtar och redskap som hörde till fisket. Fiskarna från staden reste så långt som till Newfoundland för att fiska torsk, som de sedan saltade ner när de låg ute. Ofta var de borta hemifrån upp till 8 månader om året.Även sillfisket har spelat en stor roll för staden, som blev rätt välmående. På flera platser fanns det rökerier – stora industriella företag – vilket vi ännu kan se spår av. Hus med många skorstenar säger oss att här låg ett rökeri.
Klicka för större bild Den gamla stadsdelenEn vandring runt i hamnmiljön och den gamla stadsdelen visar en del av ortens historia. Flera stora kyrkor som Saint Etienne och den dominerande Trinitatis från det 16:e och 17:e århundradet är värda ett besök. Rester av en gammal stadsmur finns ännu kvar. På flera platser ser vi de typiska husen för området, där man omkring dörr- och fönsterpartier har använt tegelsten, medan man på det stora ytorna har använt strandsten som bl.a. flinta.
Klicka för större bild ÉtretatPå en sträcka på 17 km bildas kustlinjen av lodräta klintar, endast avbrutna av de få orter som ligger inklämda mellan klintsluttningarna. Det vackraste utsikten får vi då vi lägger färdvägen förbi Étretat. Här möts land och hav på ett dramatiskt sätt. Här är inte och har aldrig varit en hamn som i Fécamp.Från strandpromenaden går vi ut på stenstranden, där fiskarna drar upp sina båtar precis som de alltid har gjort. Här ser vi den första porten som havet har skapat i klinten.Vi följer stigen upp mot Falaise d’Aval och en helt enastående utsikt öppnar sig framför oss.
Klicka för större bild De kritvita klintarna faller lodrätt ner på stranden och på flera ställen har det skapats stora hål i klinten. Överallt ser vi måsar – en del ruvar, andra har ungar. Vi vandrar en bit ut längs kusten och den ena panoramautsikten avlöser den andra. Denna syn är omöjlig att bli trött på.Naturligtvis ska vi passa oss och inte gå utanför avmärkningarna, för det är bara ett steg ner!
Klicka för större bild På den andra sidan om staden leder en låååång trappa oss upp på klinten Falaise d’Amont och vi kan följa vandringsleden GR 21, som sträcker sig över hela klintsträckan.Genom en mindre avvikelse från huvudleden kan man följa ett spår ända ner längs klinten till havsytan, där man kan bada. En något spektakulär upplevelse och verkligen värt besväret.
Klicka för större bild Vandring i landskapet vid FécampMan kan vandra på GR21 från Fécamp till Yport och tillbaka på en dag. Man kan också gå vidare till Étretat och övernatta på vägen. Vi har dock förlagt dagens vandring i landskapet vid Fécamp och hittar den första vandringsleden i Tourville-les-lfs. Här är det jordbruksland med mjuka backar och vi kommer ner i dalens skuggiga skog. På vägen dit ser vi något av den traditionella byggstilen, där gårdarnas hus är placerade separat från varandra – även om det liknar gårdar med tre längor. Genom att placera husen på detta sätt minskades risken för att alla hus skulle brinna ner om det tog fyr i ett halmtak. Omkring gårdarna byggde man vallar och plantade skuggiga bokar på dem.
Klicka för större bild Da vi igen kommer ud på åben mark, springer et Då vi åter igen kommer ut på öppen mark, springer ett rådjur oss till mötes och försöker att gömma sig i den höga vegetationen. Det står som förstenat och väntar på rätt ögonblick för att få springa iväg och gömma sig inne i skogen. Rådjuret är inte det enda vilda djur som vi möter på turen. Här finns så många vinbergssniglar och nyckelpigor, att det känns som om de ”flyger runt öronen på oss”. Även en kanin och en rovfågel blir det till.Vid Granzeville finns en anden markerad vandringsled. Vi följer ån en bit och svänger in på en markväg, som för oss högt upp i landskapet med en fin utsikt över de gula markerna med säd och de blå med lin. Vi slutar i stan, där ett kors i väggen på ett av stenhusen kanske berättar för oss, att här bodde en gång en korsriddare.
Klicka för större bild YportDen tredje staden vi besöker på denna kuststräcka är Yport. Det är en liten och överskådlig maritim ort och här hittar vi hotell och restaurang La Sirène, där vi vill prova på lite av de lokala maträtterna. Här finns visserligen ingen ”sjungande havsjungfru”, men en mycket trevlig värdinna, som nyligen har övertagit verksamheten efter sin mormor. Naturligtvis ska vi ha något lokalt att dricka, så cider – äpplesaft – kommer på bordet. Släcker törsten alldeles utmärkt. En andpaté som förrätt och naturligtvis en varmrökt sill (kippers), som kan vålla lite besvär med alla ben i. Men gott är det.
Klicka för större bild Amerikansk kyrkogård vid Omaha BeachVi har kört söder om Le Havre mot Caen och vidare mot Bayeux med den världsberömda Bayeux-tapen, som är en 63 meter lång bonad i lin, med figurer och texter broderade med ulltråd i flera olika färger. Tapeten föreställer medelålderns historia vid tiden för Vilhelm Erövrarens färd mot England.På hela den norrut liggande kuststräckan var det som de allierade den 6 juni 1944 gick i land på D-dagen, vilket hänger oupplösligt ihop med Normandies – ja, hela Europas historia.Vi var tvungna att återse ett par av de platser där 10 000-tals unga män offrade livet för Europas frihet. De olika landstigningsplatserna fick olika namn som Juno Beach, Gold Beach, Omaha Beach och Utah Beach. Vi kör in vid Amerikanska kyrkogården vid Omaha Beach, där flera minnesmärken vittnar om alla offer. Nästan10 000 kors står här, resta över fallna amerikaner, men det är långtifrån alla offer som ligger begravda här. Upp emot 14 000 amerikanska offer har skickats till Amerika på anmodan av de anhöriga.På flera ställen längs kusten finns andra kyrkogårdar och på några platser står områdena som de lämnades efter kriget, med delvis förstörda befästningsverk och sönderskjutna bunkrar.
Klicka för större bild Le Mont Saint MichelLångsamt dyker berget med kyrkan uppe på toppen ut ur värmediset, då vi närmar oss. Vi svänger ut på den fördämning som leder till den ursprungliga ön och parkerar bland hundratals andra bilar på de för ändamålet avsedda P-platserna. Så det är en bit att gå innan vi står framför detta väldigt intressanta och historiska byggnadsverk – Mont Saint Michel.Historien sträcker sig ända tillbaka till 700-talet och en gång under det 1 000:e århundradet beslutade munkarna sig för att uppföra ett kloster på toppen av det 80 meter höga berget. Senare tillkom kyrkan och omkringliggande byggnader. Under perioden efter revolutionen och fram till 1863 användes klostret som fängelse. Men från 1874 klassificerades det som ett historiskt monument och upptogs 1979 på UNESCO:s lista över världens kulturarv.
Klicka för större bild Turisterna vallfärdar hit och då det samtidigt som vi ankommer väller in en buss full med japaner vid ingången, beslutar vi oss för att påbörja besöket med att vandra omkring klippan på havsbottnen Det är ebb och vi kan komma nästan torrskodda hela vägen runt. Fler vandrar längre ut och vi ser helt ute i horisonten en större grupp, som säkert har guide med sig. Det är inte helt ofarligt att vandra så långt ut ensam om man skulle överraskas av tidvattnet, som här är upp till 13 meter.Då vi kommer innanför de första murarna och går genom porten, kommer vi in på en smal, lång gata med små souvenirbutiker, matställen och värdshus. Det känns som om vi var på Tivoli – här fattas bara karusellen. Längre uppe vid klostret och kyrkan är det dock mera fredligt och utsikten ut över havet är mycket vacker. Det är gratis att komma in, men vi måste betala entré då vi vill besöka själva klostret och kyrkan. En av de mest rofyllda platserna är klosterträdgården, där munkarna kunde be och meditera under de skuggiga valven. Var förberedd på många trappsteg som för dig upp och ner genom hela byggnadsverket.
