Kortspel förekommer flitigt i husvagnar och husbilar runt om i landet. Spelkorten lär ha uppfunnits i Kina någon gång under 600- eller 700-talen av ett par förnäma kinesiskor som hade ett långtråkigt och sysslolöst liv.
Att spela kort blev ett omtyckt tidsfördriv i Kina. Men tyvärr lockades många att spela med för höga insatser och ruinerade sig. År 969 förbjöds spelkorten i Kina av den dåvarande härskaren kejsare Mu-tsung av Liao dynastin eftersom spelandet fick så olyckliga följder. Om detta står bland annat att läsa i Uppfinningarnas historia 1982.
Till Europa kom spelkorten under korstågen från Orienten och blev snabbt populära. Men vid 1300-talets slut hade spelandet även i Europa nått sådan omfattning att kyrkan i många länder utfärdade förbud mot spelraseriet.
År 1377 skrevs en avhandling på latin om kortspel av den tyske munken Johannes. Men om den var för eller emot kortspel berättas inte. Troligtvis det senare.
Den engelske kungen Jakob I införde år 1615 en speciell skatt på spelkort som faktiskt inte avskaffades förrän 1960.
Förr tillverkades spelkorten i träsnitt eller kopparstick och målades förhand. Redan på 1400-talet kom det franska systemet som fortfarande används med 13 kort i valörerna hjärter, ruter, klöver och spader. Som ett 53:e kort kom jokern först på 1800-talet.
Som ett 53:e kort kom jokern först på 1800-talet.
I modern tid har en del kortspel utvecklats till intelligensspel, t ex whist och bridge. Speldjävulen finns fortfarande kvar och människor ruinerar sig. Lyckligtvis inte i samma omfattning som på medeltiden.
