Strax norr om bron till Öland, på en egen udde mot Kalmarsund, ligger den lilla köpingen Pataholm. Trähusidyllen har en historik ända från 1500-talet och är hem för cirka tolv året-runt-boende personer. – Fast det blir aldrig ensamt, försäkrar Eva Gustafsson som bott här med sin familj i sjutton år.
Pataholm är en slumrande idyll med två hembygdsgårdar, ett café och en hantverksbutik. – Det är naturen och känslan av historiens vingslag som omsluter oss här. Att det alltid är lätt att förflytta sig. Men till min personlighet är jag en föreningsmänniska och då behöver man aldrig känna sig ensam. För den besökande är det verkligen en känsla av direkt skjuts bakåt i tiden att besöka Pataholm. Här strosar man på kullerstenslagda gator och beundrar de välskötta och ståtliga trähusen som minner om tiden när köpingen var utskeppningsplats för småländskt timmer och hade egen varvsindustri. Här skeppades timmer och byggdes båtar i den egna varvsindustrin, kanske en delförklaring till att husen byggdes i trä när många andra rika orter gick över till att bygga stenhus som i Borgvik.
Pataholm uppstod som marknads- och hamnplats redan på 1500-talet. StorhetstidenIdag är det lilla samhället vid Kalmarsund en slumrande idyll med två hembygdsgårdar, ett café och en hantverksbutik. Eva Gustafsson som inte bara har sitt hem i Pataholm, utan även arbetar som guide här för besökare berättar.– Under 1700- och 1800-talet myllrade Pataholm av liv. Köpingen lockade driftiga köpman och skickliga hantverkare som byggde de vackra trähusen runt torget.Men Pataholm uppstod som marknads- och hamnplats redan på 1500-talet. På 1700-talet hade orten sin storhetstid och var den största köpingen längs Smålandskusten och man sjösatte många fartyg, bland annat Catharina Maria 1757, Twå Bröder 1763 och Sofia Magdalena 1770.
Pataholm ligger strax norr om bron till Öland, på en egen udde mot Kalmarsund. Miste järnvägMed näringsfrihetens genomförande vid mitten av 1800-talet började köpingen att expandera, under en kort period på 1880-talet blev Pataholm även en populär brunns- och badort för de välbeställda. Expansionen kom dock av sig då samhället gick miste om en järnvägsförbindelse. Dessutom visade sig hamnen i början av 1900-talet bli allt för liten för de större fartygen och varvsrörelsen flyttades till andra destinationer. I slutet av 1900-talet fick dock Pataholm ett nytt uppsving som turistort.
