Jakten på havets svarta guld kallas det, hummerfisket längs med den bohuslänska kusten. Men hur går det egentligen till? CampingSverige fick följa med båten Wendla en stormig dag med start från Smögens brygga.
Jakten består av att hämta upp tinor och med en duktig fiskare är tinorna fulla av det svarta guldet.
– Poe med di varma overallerna, di lär behövas i ditta väret, ropar Olof Andersson till oss på sin distinkta bohuslänska.
Han har precis lagt till med båten Wendla vid bryggan i Smögens hamn. Vi är ett gäng på tio personer som ska ut och fiska hummer. Klädda i varma overaller med inbyggda flytvästar, mössor och vantar kliver vi ombord en kylig oktoberdag. Olof ser till att utrustningen sitter som den ska på var och en.
– Med blåsten vi har idag kommer vi inte att gå utomskärs, berättar Olof. I stället kommer vi att hämta upp runt tio tinor som ligger inomskärs. Har vi tur så kanske vi får 4-5 humrar.
Det årliga hummerfisket är en unik bohuslänsk upplevelse och börjar alltid första måndagen efter den 20 september. Fiskebåtarna ligger då på rad i hamnen och väntar på att få ge sig ut. Säsongen håller på till den sista november för fritidsfiskaren och den sista december för yrkesfiskaren.
Olof Andersson, fiskare och ägare av fiskebåten Wendla.
Båten kör sakta ut ur hamnen och så fort vi når bortom kajen förstår vi vad Olof pratar om. Trots att vi är inomskärs går vågorna höga och båten kastas fram och tillbaka över vattnet. Med säker hand styr han båten mellan skären för att ta oss ut till den första bojen. En av gästerna ombord instrueras i hur man tar upp tinan på rätt sätt och vips är första tinan ombord.
Med spänning står vi andra bredvid och tittar, kommer det att finnas någon hummer i den och hur stor är den i så fall? Jo, men visst är det en hummer i tinan, stor och fin! Vi fortsätter färden och tina efter tina dras upp och nästan alla har en eller två humrar. Fångsten överträffar förväntningarna med råge och vi har med oss nio stora humrar hem. En hel del krabbor har följt med och dessa används sedan för att agna tinorna med innan de kastas tillbaka i havet.
– Det är viktigt att man ser till att humrarna är tillräckligt stora, säger Olof. Därför mäter vi varje hummer noggrant. Följer de inte måtten så åker de i igen.
Kamerorna går på högvarv när Olof visar upp humrarna.
När alla tinor är uppdragna, tömda, agnade och i vattnet igen bär det hemåt mot hamnen igen. Med tanke på vinden och vågorna utsatts för känns det otroligt skönt att åter komma in på lugnt vatten. Det är nog fler än jag som lite tyst tackar för att vi inte åkte utomskärs.
Båten puttrar in mot hamnen och framför oss har vi de klassiska Smögenbodarna som med sina vackra färger lyser upp även den bistraste dag. Vi lägger till vid Olofs sjöbod. Medan vi tar av oss overallerna passar han på att ta upp en mycket ovanlig fångst han fick för några dagar sedan. En blå hummer! Den är gigantisk och otroligt vacker.
– Man tror att den blå hummern får sin färg på grund av en genmutation, men ingen vet helt säkert, berättar han.
En sak är säker – ätas ska den inte. Troligen får den snart simma iväg ut i havet igen.
Sanna med den ovanliga fångsten av en Blå hummer!
Det där med hummerfiske var ändå inte helt dumt. Att det kallas en jakt på havets svarta guld är förståeligt. Under den korta period man får fiska gäller det att veta var man som fiskare ska lägga sina tinor för att få upp rätt antal och storlek på humrarna. Och för oss som följer med ut blev det en upplevelse utöver det vanliga. Nu väntar bara njutningen av att få provsmaka!
